Fortfarande Påsk

5 april, 2010

Inga fjädrar, inga kycklingar, inga ägg, ingenting. Den här påsken har varit opåskig för mig. Tror att jag blivit dansk och börjat göra som Leif Panduro och hans bok Skit i traditionerna. Men han fastnade ju med sin slips i automaten (äh, man måste ha läst boken för att fatta).

Det som är bra med Biskops är att de är så jävla straighta. Fast det är påskdag (söndag) och folk vill ut, så kör de som vanlig söndag, så då skiter jag i att gå ut. För då stänger de vid elva.
Men jag tog en promenad idag, försökte gå ut i fem timmar innan jag kom ut vid halv åtta på kvällen och tog någon halvtimma i promenadens tecken. Kändes skönt att gå, men jag har ju fått en skum värk i vänster lår, mitt i, som har gjort sig påmind hela dagen. Tror dock att promenaden fixade det hela någorlunda (känns fortfarande i skrivande stund), fast den omgärdades med skräck för att förlora känseln i benet och krypa hem. Ja, jag är så nojig. Eller ännu värre, lurade på en blodpropp, kunde det vara det?
Det är nästan orimligt vilka skumma tankar jag får för allt, och hur jävla mycket jag känner efter. Det är åt helvete.
Nåväl, hostan har gett sig, och febern har inte känts av. Men jag är fortfarande öm i magen och i tarmregionerna, skumma smärtor som uppstår. Lite dovt så där. Och så i låret. Helt kallt så hoppas jag att det är några efterskalv från de bakterier jag haft som sabbat hela påsklovet.

Nu har jag ju måndagen ledig också. Tack och lov.

Men, jag måste upp i sadeln, in i hissen, kliva på flygplanet, gränsla en hona och allt det där. Jag måste ta tag i mitt mjäk en gång för alla. Bara jag blir riktigt frisk, så jag kan bli pigg, då jävlars. Orkar inte ämla längre, inte mer, det får vara slut på det.

Åt bra, och till och med med aptit idag. Kött, potatismos (himmelskt tillagat), till det en stor jävla sallad. Det var nog bra för mig.

Bira, visst, hur skulle det annars se ut. Ring AA.

————-

En ”kul” kille stoppade ner två gula fjädrar i byxorna och skulle vara rolig på Biskops i lördags. Jag känner honom inte, men en böna jag pratade med var i hans sällskap. Så då sa jag:

”-Har du fått fågelinfluensan på snorren, det där får du inga brudar på, ha-ha-ha-ha-ha!”

Och han blev tyst, sedan arg, sedan kollade han in brudarna runt om som garvade, och så lugnade han ner sig. Jag tycket jag var lite rolig där när han skulle vara svenne-frän.

En annan lirare, inga namn, berättade att han varit på Tai-massage. Vilket fick mig att garva och fråga om det blev någon ”Happy Ending”. Myten är ju att bara för att det är Tajlänskor (jaja, jag vet stavningen, och jaja, lite nassevarning att skriva sådant om tajbönor) som masserar så inkluderar detta en specialare som avslutning. En som inkluderar avblåsning eller avrivning på det sexuella viset.

”-Nejnej, inget sådant. Hon körde på en timma och det var skitskönt för ryggen!”

”Jaha, du!”

Jag babblade vidare om något, och han såg lite försjunken ut i egna tankar. Plötsligt, efter tre minuter så utbrister han, avbryter mig, med otvedtydlig förvåning och insjunken upplyst kunskap:

”-Men, vafan, hon frågade om jag var nöjd efter det där med ryggen, eller om jag ville ha lite extra, och jag var ju nöjd så jag tackade för mig, vilken jävla nolla man är, jag fattade ju inte!”

”-Ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha!”

—————-

Hm, jag behöver lite massage på ryggen, och det ligger ju precis vägg i väg med min gamla barbererska-studio, 35 sekunder om man går från min port. 350 spänn för en timma. Taget! För ryggen alltså.

—————-

Vad ska jag mer skriva, säga? Vet inte. Men det känns skönt att trycka tangenterna ändå.

Äh, det får väl räcka så länge.

Rocka ollonknopp!

/Baron


Det är på morgonkvisten

31 mars, 2010

Om jag vore rubriksättare på en tidning hade jag fått kicken i detta detta nu. Men som sagt, jag börjar med rubben, och så bara kör jag. Kronologiskt, så ska det vara, och förhoppningsvis något som inte låter som gårdagens rubbe.

Har varit enormt dålig på att svara på mina kommentarer på de tre-fyra senaste inläggen. Tillåt mig det. Jag läser, jag tackar, men jag kan inte, inte på dagtid, och knappt nu mitt i natten heller, få mig till att skriva något. Att jag skriver nu är konstigt i sig.

Det är redan onsdag. Och jag är inte på. Idag när jag vaknade så kändes det nästan normalt. Varför? Tja, jag hade inte hostat mig igenom natten. Och idag var Supertisdagen, som jag fått ”lapp” om från ÖBO. Idag skulle stora borren fram igen. Och, visst, den kom och jag vaknade i sängen, men sket i allt, och lyckades somna om. Jojo, jag vaknade av och till, men hade gett mig fanken på att sova över denna dags helvetesljud. Tror att jag lyckades där. Hade inte stått ut med att sitta och vara sjuk och höra på infernot.

Gick ut under seneftermiddagen, tog en promenad. Matt som fanken, men jag vet att jag måste röra mig för att inte bli helt bongo i kroppen. Går cirklar runt där jag bor, så det ska finnas möjlighet att ta mig hem snabbt om jag förlorar orken helt.
Svetten rann, matthet, men det vara bara att gå. Gick förbi en kö av unga människor som sovit ute i natt för att få biljetter till finnarna från Eskilstuna i gruppen Kent som spelar i huset ovanför min motorcykel (så stod det i lokalblaskan på webben, erindrade jag mig om). Orkade inte ens plåta dem. Kent är ett jävligt tråkigt band.

Gick mot min järnhäst. Portarna stod på vid gavel. Och det här är ju Örebro, ingen vill ringa och störa ansvariga, det gör nog någon annan-staden. Jag skakade på huvudet. Därnere står ju min polare, min sanna vän, min chans att motverka total idioti, min njutning.
Jag gick ner, slet av täcket och satte mig på min hoj. Fram med nyckeln, testade igen. WRRRROOOOM, den startade på en gång. Ja, glädje, lycka, underbart. Så stängde jag av och la på täcket igen. Gick upp mot den där stora ståldörren som ska vara stängd. Lyckades till slut, efter att ha ringt någon brandkille (det var inte hans ansvar men enda telenumret som fanns där i uppgången) ringa till ÖBOS jour. Jo, de skulle fixa det.
Jag kände mig nöjd och ansvarstagande. Fyra timmar senare ringer Securitas och frågar mig om dörren, och berättar att de ska dit då. Jag tackar. Fantastiskt. Det har stått öppet hur länge som helst, och fyra timmar efter min inringning hade de fortfarande inte gjort något. Hoppas hojen är okej. Välkommen till effektivitetens Örebro.
På tal om det. Betalade mina räkningar idag. Ingen rabatt på hyran här inte, inte än. När då?????

Så tänkte jag gå ut, bara sippa en liten. Men då drabbades jag av en jävla hetta, en mongofeber, blev helt vimmelkantig, bara att hålla sig inne, hemma. Kollade Pensionat Paradiset med Thor Modeen. Fantastiskt den finns att ladda ner, helt gratis. På denna länk: http://ia311030.us.archive.org/2/items/Pensionat_Paradiset_1937/Pensionat_Paradiset_1937_ngntng_XVID_512kb.mp4?Pensionat_Paradiset_1937/Pensionat_Paradiset_1937_ngntng_XVID_512kb.mp4

I mp4-version, men vadå, det är ju okej ändå. Och man kan säga att länken är upprepande, men ändå, bara dryga 250 Mb, helt okej. Thor tål att tittas på när han är mexikanare, ha-ha-ha-ha-ha.

Ja, vad mer…
Jag ska ju hjälpa Baggo med lite flyttprylar, och han ska ju hjälpa mig med att få grejorna från Kungsör. Jag vet inte hur något av detta ska gå till. Jag är sjuk, helt utmattad, det går fanken inte att bära prylar i mitt läge nu. Känner mig helt jävla hjälplös. Fanken, ensam svag och inte stark alls.

Det känns bättre i magen, men det finns kvar där, det där konstiga, ömma. Och jag hostar inte SÅ jävla mycket längre. Snoret är segt och en snytning gör att det sega vill dra med sig från lungorna vilket får mig att hosta torrt-TORRRRRRT och få ont.

Åt inlagd löksill med kokt potatis idag. Tror det är nyttigt. Om det inte är det är det i alla fall jävligt vuxet. Fast det var gott.

Jag vill ställa mig upp, stark, med någon grekisk myt-rustning och vara helt okej, stark. Så vill jag rensa här hemma, fixa i Kungsör, fixa med Baggo. Ta tag i all skit. Men det går ju inte när jag är så jävla ÄMLIG som jag är.
Okej, jag väntar. Måste ju bli bättre, eller hur? NÅGON GÅNG!!!!!! ARRRGHHHHHH!!

———-

När jag idag äntligen, nere i ICA, fick arslet ur vagnen och pantade några av mina burkar, hatar att panta (blev 59 spänn, och jag har bara börjat panta….), har inte gjort det sedan i julas, så fick jag sällskap. När jag kom med mina kassar och gick in på ICAs domäner såg jag honom sitta utanför ICA, den där snubben som hålls där. Mycket-mycket ensam människa. Jag registrerade honom, men han satt långt borta.
Och så började jag fösa in burkar i hålet där längst in i den stora butiken. Det luktade fruktansvärt därinne, men den nya maskinen funkade snabbt, så kommer den här liraren in och ställer sig vid mig,  lite snett bakifrån, börjar prata. Han visste nog att jag skulle stå kvar för jag hade att göra.

”-Jag har fel i huvudet, jag har en hjärnskada!”

”-Jaså, oj då!”

Ja, vafanken säger man? Magneten inom mig hade dragit till sig ånyo. Men okej, okej…

”-Var har du hittat de där burkarna, ute på stan?”

”-Nej, för fanken, de har jag haft hemma, hatar bara att panta så det har blivit många!”

”-Jaså, jo, det är dåligt på stan, jag hittade bara fyra igår!”

”-Oj, det var inte mycket!”

Jag ville inte snacka, jag var trött, slö, sjuk, och skulle bara ha in mina burkar där.

”-Jag bor på gruppboende, har inte haft det lätt i livet, fosterhem, många!”

”-Jaja, jaså!”

”-Hur gammal är du?”

”-Halvvägs till hundra, och lite till!”

”-Är du gift?”

”-Nej!”

”-Har du barn då?”

”-Nej, inte det heller!”

”-Har du familj?”

”-Nej!”

Här tystnade han och tänkte ett tag (snacka om hur jag tänkte, killen kommer och uppenbarar sanningar för mig…)

”-Jag är CP, har CP-skada!”

”-Jaså, ja, nu för tiden finns det många olika bokstavskombinationer!”

Varför sa jag så? Jag vet inte, vad skulle jag säga? Jag pantade vidare.

”-Jag har inga vänner!”

”-Vem har det!?”

Så blev jag klar. Jag tryckte på grönt och fick mitt kvitto. Han tittade på mig hela tiden.

”-Okej, hejdå!”

”-Hejdå!”

Och så gick jag därifrån. Han stod kvar innanför skjutdörrarna.

————

Rock!

/Baron


Söndag med arslet ur vagnen

15 februari, 2010

Jag vaknade i soffan som vanligt, då det numera är min sovplats (snart ett år). Solen lyste in genom persiennerna. Jag fixar alltid upp dem innan jag somnar så att växterna ska få sitt av ljus om jag själv sölar bort dagen.
Solen. Det var ljust. Jag öppnade fönstret. Hörde fåglar. Kollade temperaturen, det var sju-åtta grader varmt. Oj.
Slog på TVn. Kellys Hjältar med Clintan och Kojak och Donald Sutherland. Fina grejer. Men så drabbades jag av någon slags insikt. Vafan!!!!! Jag kan inte sitta inne. Jag måste ut, mina ögon behöver sol. Och solen skapar några slags vitaminer via ögonen och så blir jag piggare och bla-bla-bla.

Så jag drog på mig kläderna och borstade tänderna (sket i att durscha, ha-ha, jag är lite busig på söndagen, men då räcker kalsongerna en vecka, slet just sönder det sjunde paret, jaja, jag borde köpa mer, men det får vänta).

Sedan tänkte jag att nu är det något som ser ut som vår. Jag måste vara manlig. Jag måste VÅGA gå ner och kolla in bågen. Finns den kvar? Är det bara ett hjul kvar. Är den sabbad, snodd?
Förstå mig rätt nu. Det senaste året har varit rätt hårt för mig, och jag är i det läget att istället för att drabbas av ännu en förlust eller motgång så ger jag fan i att ens kolla. Det är att stoppa huvudet i sanden, jag vet, men så är det för mig. Det blir inte alltid rätt när man kör sin kris solo.

Men nu, nu stegade jag, stärkt av solljuset ner till garaget, där de bytt kodsystem, ungefär samma som på jobbet, någon jävla droppe, en blå, för att dörrarna ska öppna sig. Och så gick jag ner, och så kom jag just då på att jag fanimej filmar detta. För det måste finnas på film när jag ballar ur helt, om det skulle bli så. Så då filmade jag det här, och sket fullständigt i att folk tittade på mig därnere när jag talade till mig själv:

—–

—–

Kolla filmen ovan först, Sterge.

——-

——-

———

Helt fantastiskt. Den stod kvar, med ett lager av föroreningar på sig, men ändå, den stod där, min vän, min kommunikationsapparat i mitt analoga liv. Jag blev helt upprymd.
Där hade den stått sedan oktober någon gång. Fyra eller fem månader utan min tillsyn, kärlek, smek. Men det stod var där i hörnet.
Jag satte mig på den, vördnadsfullt, skakade på den, tyngde ner den (man ska göra det, skaka bensin, trycka ner stötdämpare och sådant, så det smörjs) och så fick jag för mig att jag ska testa att starta den. Det skulle ju inte gå, men jag bara måste testa.

Jag vred om nyckeln, jag slog på soppakranen, jag drog ut choken och så tryckte jag på startknappen (man sparkar inte igång 1600-kubikare).

Och:

”-WRRRROOOOOOOOOOM!”

På första försöket. Den bara startade och jag gasade och gasade och var såååå lycklig, tills jag blev tvungen att stänga av för jag fick noja av att bli gasad till döds av dessa kärleksångor.

Så.
Jag har en båge, bågen är hel, bågen startar. Det, cybern, det är lycka.
Jag bäddade in den i det där silverfordralet jag hade brevid men varit för lat eller psyko för att lägga på, och så gick jag ut igen. Stärkt, förvissad om att det fanns något att längta till. Äntligen. Ett syfte. En njutning.

———-

Gick över stan. Solen sken. Tog mig till Biskops. Elin stod utanför och rökte. Vi gick in. Jag tog en kaffe, gaggade lite skit. Hon är lycklig, har hittat en vårförälskelse, det syns på henne.
Men jag ville ut igen. Mer sol till mina körtlar, det är viktigt och kanske kan det fixa mitt jävla luriga synproblem (som jag fick igår igen, för tredje gången sedan blålamporna, vilket fick mig att klättra på väggarna, innan det gick över, hjärntumör, cancer, starr….. allt det där otäcka kom över mig, det är ett helvete, man hetsar upp sig).

Så jag tog den här bilden direkt utanför. Den är klickbar. Jag har dragit ner den till hälften i storlek, om man klickar på den är den hälften av originalstorleken. Är iPhonekameran bajs? Nej, just det. Och, skuggan på slottet är Stora Hotellet, Biskops, med en sockertopp där till vänster, det är kyrktornet några hundra meter bakom, Nikolaikyrkan. Snajs (nytt ord)!

Klicka ovan för att beundra Örebro slott och kvalitieten på iPhonekameran lite större, som folk som inte har nämnda pryl alltid gnäller om.

En av mina fantasitjejkompisar Bree (@BreeOlson) kör förresten iPhone hon med, och twittrar om det. Hon har en vit gayphone, som Roffe:

Oj, nu blev det flicka här, no comments blir följden, skit också, äh, det får jag ta.

Vad har jag mer. Jo, jag har ju en bild på undertecknad Baron vid en 27-tummare, dock ej hans egen (he-he), och ett förhandsexemplar av iPadden:

Så jävla coolers man är, va?

Och på tal om cool. Såg den här bilden av/på Strega på FaceBook. Är det inte något bögigt över den bilden, va? Långt hår som han stryker så där pimpinett, ha-ha-ha-ha-ha-ha. Skit samma om det var hederligt 70-tal, det här kräver en förklaring:

”-Jag ska bara ställa in basen på stereon så ni hör Jacos frasering i slätstruken fiss-moll ordentligt!”

Varför känns det så gött att mobba? Jag vet inte, jag mår bra av det, och garvar rått här bland bokstäverna, he-he-he-he.

————-

Min promenad över staden var rätt kort, men jag var ute över en timma i alla fall. Det kändes bra på alla sätt. Träffade till och med på lite folk. En dam hade att berätta att Bagliari och fästemön var på någon slags kärleksmiddag på restaurang, då det ju var en amerikansk högtid idag. Jaja.

På tal om det såg man en massa jävla par idag, som gick hand i hand och log precis som om de inte hade en enda jävla aning om att det tillstånd de var i bara varar i en tre veckor, sedan blir det andra bullar. Idioter, ha-ha-ha-ha!

På tal om par, ska det inte bli vår först, med gräs och skit innan folk blir dumma i huvudet? Det är ju fullt med snö och februari. Eller räcker det med lite sol för att de ska gå ut och håna och visa hela jävla världen hur lyckliga de är? Gör det bara, jag vet nog, ha-ha, jag vet nog hur det blir sedan, då ni slutat ljuga för varandra. När det kommer fram att snubben faktiskt vill träffa sina vänner ibland utan att få tillstånd till det, att bruden bara låg med honom som en gris för att det kändes nödvändigt för att få honom på kroken, annars är hon inte intresserad av sånt….. och så vidare. Ja, cybern, ni vet, varit där, gjort det.

———-

En vecka nu. Sedan en veckas sportlov. Har hyrt stuga i Garmirch Party Garden auf Ulf und Sleswig i alperna. Full utrusning fixad, senaste modeprylarna, rubbet. Kommer att bli succé där på vindrickarfesterna mitt på eftermiddagen. Liftkortet ingick (man kan åka ner också). Ett kap, 37 432 spänn bara, för bussresa och sju dagar. Ett måste. Fattar inte de (eller dem kanske det ska vara här) som inte åker.

———-

Okej. Fick ut lite nu. Får räcka. För just nu.

Rocka svansföring.

/Baron


Överskriftstext

2 februari, 2010

Inläggstext:

Vad ska jag säga? Har inget att säga. Det är samma. Jobb, hem, dator, TV, sova, jobb osv.

Ont i kroppen, överkroppen, av mina jävla armhävningsövningar, får passa en dag till innan jag går in på träningsdag två.

Den där jävla Strega och Kneto har ju ett band ihop. De lirade för en tid sedan i Västerås och gjorde Genesislåtar. Jag drog inte dit, men det berodde mest på att Strega inte kunde kläcka ur sig i tid att det var han och gänget som lirade. Hur fan skulle jag kunna veta vilka Selling England var???? Svara på det!!!!!

Men, nu har de lagt ut det hela på internet, på tuben, i alla fall ett par låtar. Jag dristade ju  mig att lägga ut ett tidigt rep här för en tid sedan och fick späk blä för det, därför har jag aktat mig för att göra något alls, man vill ju inte bli osams med Västeråsarna, de är galna. Men nu, då de lagt ut på tuben, då tänker jag fanken lägga in det här ijallafall. Skyll inte på mig, skyll på tuben.
Kneto sjunger, Strega lirar Rickenbackerslackerbas.
Men fanken vilken låt, och vilken nostalgi jag drabbas av när jag hör dem. Och de spelar jävlig bra. Skit att man inte var där. Har lyssnat tre gånger på raken nu, och kommer väl att göra det ännu en gång då jag alltid kollar om allt funkar när jag väl lagt ut min cyberdagbok.
På med hörlurarna, ta en tio minuter och lyssna utan störning:

———–

Betalade räkningarna igår. Det var inte så många. Har en konstig känsla att jag glömt någon, men jag hittade ingen mer.
Håller mig hemma om kvällarna (två kvällar i rad, bra, bra, bra).

Käkade fiskbullar i kväll.

Vafanken ska jag mer säga? Jag vet inte. Så jag låter det vara så här, för detta tillfälle.

Rocka pölsa!

/Baron

(Verkar som jag skrev en trehundra tjugo-någonting ord).


Lördagsgagg på morgonkvisten

31 januari, 2010

Mina rubriker, eller överskrifter, börjar låta som tråkiga trivselprogram på SVT på 60-talet. Kan inte hjälpas. Jag är kronolog. Överskrift först, sedan får jag se vad jag trycker ner här.

Hm, det där fick mig att tänka ett varv till. Kanske jag är en tråkig jävel? Jo, så är det nog. Och nu kör jag en webb på jobbet, och så cdbn här, och även FaceBook. Så de som är med mig på alla ställena ser kanske samma rullar och bilder? Äh, vad gör det? Inte ett skit. Jag kör på. Orkar jag vara mig på flera ställen så är det väl okej.
Här skriver jag ju liksom vad jag jussom känner, fast det är pinsamt ibland. På FaceBook lägger jag ut lite provokativa prylar och styggt och skoj, och på jobbet saker som håller sig inom ramarna men är intressanta och skojsiga. Ja, och så kör jag ju Twitter också, två konton….

Vad jag vill säga är att jag är multimänniska. Och bara kör. BARA KÖÖÖÖÖÖR PÅ!

GNYYYYYYYYY!

Gick hem i kväll. Och började göra fula miner vid den där krogen vars personal är trevliga (de som har stället), så åkte ståldörren upp (filmat med min Iphone):

Så säg inget för fanken. De ovan har inte koll här. Låt det fortsätta vara så, och låt inte tillståndsnissarna veta att jag kom in så sent för att säga hej.
Och så gick jag hem. Och började skriva det här.

Helgen har varit sömn. Vila. Gav ju fanken i att gå ut i fredags. Sov länge idag på lördagen. Vaknade och kände liv när solen faktiskt lyste i nunan på mig genom fönstret, kändes sommar. Det var mycket ovant. Det skedde vid halv tre tror jag.
Jag vaknade efter att ha drömt konstigt. Drömde att jag var med en gammal polare från förr och det var sista dagen innan morsans lägenhet skulle utrymmas. Jag hade inte gjort klart. Vaknade efter en festrunda, kändes det som. Men så såg jag, att tydligen hade folk hjälpt mig. Allt var utplockat. Bara för mig att köra och bära. Det skulle jag klara, innan nästa skulle flytta in där i morsans lägenhet dagen efter.
Så vaknade jag, och det var jungfruerlig sol på mig, som när jag var liten och låg på gräsmattan, kändes bra, innan jag kom på att jag ju måste börja köra prylar. Fast så kom jag ju på att det där redan var gjort, i juni. Finns i min lägenhet, och uppe på vinden (hoppas ingen har snott och stökat till, vågar inte kolla).

Undrar vad det där var för något lurt i min hjärna som hände?

—–

Jag är, förutom på jobbet, och sent på Biskops när jag är där (två besök på en vecka, det är bra gjort), inte social för fem öre. Borde ringa gamla släktingar, borde ringa och gagga med nuvarande polare. Men jag kommer mig inte för. Jag bara lever på, här, själv. Gör mitt skit. Tvättar, diskar, kollar TV, surfar och skriver prylar på nätet. Jag kommer mig inte för. Vad är det för skavank jag lider av?

—-

Jag har långt skägg nu. Behöver putsas. Gör det någon dag. Idag klippte jag naglarna, både däruppe och därnere (fot-hand).
Lyssnar nu, som vanligt, oftast, på John Mayall. Vet inte varför jag gillar det så mycket. Men det låter väldigt bra på Spotify.

Hindersmässan är slut. Det går att gå igen i stan. Och plogbilar har börjat jobba, det går att gå för att snön är borta också.

Köpte armhävningsprogrammet på Applestore för 15 spänn. Ska köpa sit-ups-programmet också.
Armhävningsprogrammet fungerar som så att jag ska kunna gå från att klara typ noll armhävningar till 100, på bara sex veckor. Jag behöver träning, så vafan, jag testar.
Idag skrev jag in i programmet att jag klarar tio. Och så tryckte jag på programmet och fick veta hur många jag skulle göra idag och så gjorde jag 6, vilade en minut, gjorde 6 till och vilade, gjorde 4, vilade, 4 till och så vilade jag en minut innan jag gjorde 5.
Nu ska jag inte göra ett skit under söndagen (musklerna behöver vila för att byggas), men på måndag ska jag trycka igång programmet igen, och lyda, och jag kan kolla statistik och allt.
Så, i mitten av mars kommer jag att fixa 100 armhävningar på raken. Tro mig, det kommer att funka, och då ska jag visa det här med video, he-he (man måste komma i form, nu gör jag så här, hylla mig!)

Jag har i alla fall börjat att ta mig själv i kragen. Snart kommer mera.

Okej!

Rocka ballongröv!

/Baron


Onsdag natt och torsdag morgon och naket och mordtankar

28 januari, 2010

Var tvungen att dra till med något dragande däruppe. Naket funkar alltid. Men allt det andra skriver jag om.

Klockan är nu, här i Baronborgen, ställ edra klockor alla, precis tre på morgonen, på torsdagsmorgonen.
Jag lyssnar på Beatles i hörlurarna. Det är Så JÄVLA BRA. Man glömmer hur bra vissa gäng var, hur fränt de lirade, gamla jävla gubbarna, numera. Men skit i det, jag diggar, och det räcker för mig.

——-

Så sökte jag precis nu på min dator efter en pryl, alldeles nyss, som jag ville visa. Och så hittade jag bilder från den dagen i våras (april 2009) då jag hittade min morsa som rest vidare i kosmos.

Det är en annan historia. Men jag skriver ändå att det blev så, det här, så att allt blir kronologiskt.

——–

Idag kom en av mina yngre medarbetare in till mig. Hon har sagt det här förut till mig, och jag har fäktat bort, men nu sa hon det igen. Jag satt och hon ställde sig nära mig och tittade ner på mig. Hon är tuff och på. Eftersom jag är Västeråsare av börd fixar jag inte sådant, och skakar av mig. En äkta Västeråsare klarar inte beröm eller goda vibbar. Men nu kom hon fram till mig, igen, och sa samma som så många gånger:

”-Varför har vi inte dig mera?”

”-Va?”

”-Vi gillar dig, jag gillar dig, vi vill ha mer kurser med dig!”

”-Ha-ha, äh, det är inget jag rår över, kanske vi kör i höst på något, men det vet jag inte nu!”

”-Jag tycker du är bra!”

Som fd Västeråsare, som en lirare som kommer därifrån, är det svårt att ta det till sig även om man själv tycker att man är en rackare på det man gör:
-DET ÄR JÄVLIGT SVÅRT!

Av någon anledning slänger man sig hellre från ett stup än tar beröm och goda vibbar från folk. Det är galet, men så är det.
Men nu skriver jag det här, ändå. För om folk diggar ens stuk, ens lir, det man kör, då SKA man fanken inte skämmas. Men jag har, hade, ändå svårt att prata, vara normal efter en sådan pryl. Hon hade ingen anledning att säga detta, inget att tjäna på detta. Hon bara kom in, än en gång, och gjorde det. Jag är en miljard år gammal idiot, hon är nyss kläckt, hur reagerar man på det? Bara det är politiskt okorrekt i denna sinnessjuka värld.
Jag tackade lite stelt (”-Oj, ha-ha, okej, tack-tack, så snällt!”) och visade henne på dörren (för jag hade så mycket annat att göra).

Så sitter jag här och skriver sen CDB (cyberdagbok) och så kommer jag på hur glad jag blev att höra detta. Det känns bra, med andra ord. Jag är ingen sopa. Jo, det är jag, men inte bara.

—————

Jag kör även på Twitter och på en jobbhemsida och på FaceBook. Det är inte konstigt. Jag diggar de sociala medierna (hör av er om ni vill förlora oskulden och köra twitter). Tyvärr, om jag får säga ”tyvärr” så är många av mina vänner inte så igenkännande vad det gäller detta. De är mer rädda för det nya. Som folk varit i alla tider. Nytt är farligt, arghhhh.
Fast det tycker inte jag.

Så nu en liten rekapitulation.
Jag får Tweets (kvitter) från Örebro kommun, och kommunen skrev idag där att det är farligt på vägar och gator med all snö som nu dimper ner (väntas tre decimeter) men att de inte gör något åt det förrän det SLUTAR SNÖA!!! Då börjar de ploga, först då!!!

Jag är imponerad. Det är som polisen, ”-Vi rycker inte ut förrän ett mord begåtts!”, när ett offer ringer efter några yxhugg, eller brandkåren som inte åker ut på en liten brasa som får en vägg att brinna på ett hus, utan först när allt står i lågor. En ambulans som inte åker förrän det runnit ut 4 liter blod ur trafikoffret.
This is Örebro. This is Sweden.

—————-

Kolla på Apples USA-sida, reklamfilmen för nya iPadden som presenterades idag. Jösses, det är tändande, kanske till och med knark och porr för vissa av oss:

http://www.apple.com/ipad/#video

—————

Äh.
Det är torsdag. Det är Hindersmässa i Örebro. Jag hade ett helvete att ta mig från jobbet till tandläkaren, till SwedBanks bankomat och hem igen. Jo, jag betalade tandläkaren idag. Det var att gå i snömodd i en och en halv timma innan jag kom hem. Var helt jävla slut.

Och eftersom detta är Örebro, är det Örebro.

De hade slagit upp stånd på Storbron. Gudars vad det kommer att bli trångt där från och med  i morgon. Folk från Norr och Syd i den här staden kommer att bli galna.

Men.

När jag bara ville hem, så kom jag fram till Stortorget. Där var det en massa stånd på varje sida, och, förstås, där det var som mest ”trängst”, ”trångast”, där hade Örebrore samlats, för att vara sociala. Stanna och stå ivägen, prata, ryggsäckar rätt ut. Det gick inte att ta sig fram. Jag blev galen.

Jag tog sats, och bara gick framåt, såg en ryggsäck och ett gäng idioter, SMACKADE bara på dem så de for iväg och utan att ens tänka på det for det ur min mun: ”-JÄVLA IDIOTER!”

Och så kom jag igenom. Och bakom mig hörde jag att det muttrades (”-Hörde ni, han kallade mig idiot!”)

OM jag inte varit så trött hade jag stannat, vänt mig om, gått tillbaka några steg och slängt de där idioterna åt helvete. Men det gjorde jag inte.
Det jag gjorde var att jag inte tog mer skit från idioter. Punkt. Och detta förvånade mig själv när jag gick vidare och sket i vad de skrek efter mig.

————–

Godnatt cybern!

Rocka pumastjärt!

/Baron

Men, okej, ett par bilder här. En bild från idiotbilen som hade en förare som borrade i morse KLOCKAN HALV SJU SÅ JAG STUDSADE UR MIN SOVPLATS, så jag stormade ut (jag klädde på mig och var ett djur, ett mördardjur, take no more shiiiiiit) och ville mörda på min gata, jo, så var det, och varför jag inte förtydligar den prylen är för mig en gåta, bra psyk-story, men jag sprang ut och hotade då halv sju, att det fick vara nog (de la av, till halv åtta, arghhh). Jag ringde sedan bostadsbolaget under dagen. De ska ringa mig, jag ska ha KOMPENSATION! Stålar, ohyra, (icke-hyra).

Ovan, en av bilarna halv sju i morse då jag gick ut, som hade förare som borrrrrrrrrrrade! Jag var mycket nära att begå våld där, väldigt mycket nära, efter ett par timmars sömn.

Ovan: Storbron, utanför Slottet. Stånd på bägge sidorna, snöstorm. Här ska syd och nord mötas. Där det är som trängst, där ställer man upp stånd på bägge sidorna. Det är sååååååå jävla Örebro.


%d bloggare gillar detta: