Lösenordsskyddad: Lördag i februari

10 februari, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Lösenordsskyddad: Denna dag ett liv (från lågt till höga minnen och allt)

25 september, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Lösenordsskyddad: Ha-ha, vilken grej (Obama och M)

7 september, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Lösenordsskyddad: Sammanfattning av svineri

30 augusti, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Lösenordsskyddad: Jag bloggar igen, sorry för avbrott

16 augusti, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Huga, mitt i natten, men vad tusan, tut på!

11 april, 2012

Vad hände idag? Tja, jag drog till min anställning. Har ju inget yrke längre, men en anställning. Hade kommit överens med rektorn att vi skulle ha ett snack idag om vad jag ska göra. Det har ju i alla fall gått tre månader, är inne på fjärde nu, utan att jag egentligen jobbat. Men något konkret kom inte ut av det hela, vi får se, senare i veckan.

Hade tre fd arbetskamrater där, resten jobbade hemma denna studiedag. Fick tag i en tjänstgöringslista, antal år i kommunen och så. Det var vår skola och den andra, den som ska slås ihop med oss. Jag kan ju säga att jag med mina nästan (enligt listan) 18 år inte ligger längst ner i antal år. Jag ligger på den övre 5:e-delen. Tack och lov.

Sedan skulle de äta på någon golfrestaurang och spela golf. Jag gav fanken i att hänga med och åkte hemåt på min cykel.

Trixade lite och fixade med en pryl några timmar som jag håller lite hemlig här än så länge. Jag sitter inte lealös och bara väntar, jag fixar med grejer, ser om mitt hus, om man säger så.

Och så ringde Åsa. Henne har jag bara träffat ett par gånger, inte mer, under några år. Senast var nog för ett par år sedan. Hon var i trakten och ville ses på mitt vanliga vardagsrum, klockan åtta. Ja, för fanken, jag drog ner så tidigt. Försökte äta innan, men lyckades vidbränna fiskpinnen modell större, så det var ingen hit, bara att lämna, fick fråga mig själv om jag var ursäktad, och det var jag.

Kom ner på Biskopen vid åtta. Och strax kom hon också. Bluespolisen kom i samma veva, men han fick faktiskt ursäkta, jag snackade med Åsa denna kväll.

Det var mycket länge sedan jag hade ett sådant lössläppt snack, det var verkligen hårda, roliga och märkliga saker vi snackade om. Annars umgås vi mest på internet, där vi vräker ur oss det mesta, men nu var det analogt.
Grabbarna i baren såg lite rädda ut, inte vanliga Baron där inte.

Ja, sedan var det dags för henne att åka hemåt, jag följde med till bilen och så cyklade jag hem till mig. Blev sittande vid svtplay i typ fyra timmar, ha-ha. Och nu skriver jag det här.

Det är en fräsig böna, Åsa, ha-ha.

Hon posade på motorhuven till den stora bilen och jag plåtade där på Stortorget.
En jävla rolig kväll var det.
Jag känner några sköna, roliga jävla brudar, och hon är en av dem, he-he.

PS. På Twitter frågade en lirare hur han bäst skulle göra en presentation för ”nämnden”. Han twittrade till ordföranden i nämnden för just den förvaltning jag är anställd under. Jag kunde inte stå emot, he-he. Bilden nedan tweetet till ordföranden och under, min rekommendation:

He-he-he-he, jag tycker jag är rätt rolig där, he-he. (Bägge tog mitt råd väl…)
Eller som ordföranden i nämnden skrev:

He-he.

(Vafan, jag börjar köra offentligt. Så då får det väl vara så, slut med att gömma sig, de mest suspekta prylarna kör jag väl under kod, men nu åker vi, tjohoooo!)

/Baron

 


Julaftons morgon, brev från chef mm

24 december, 2011

Klockan är nu nog nästan halv fyra på julaftonsmorgonen. Skit samma.
Så här.

Jag har redan beskrivit min nya chef. Ett möte med honom. Nästa gång jag träffade honom fick jag kicken.
Sedan fick jag det här e-brevet från min stor-chef för några dagar sedan. Gymnasiechefen, hans chef. Som tidigare varit min rektor. Nej, ingen personlig kontakt, utan ett e-brev bara, mer var jag inte värd. Jag har inte svarat. Jag vet inte vad jag ska säga. Ska jag säga tack och varesgod? (Har skithögen som är fackrepresentant kontaktat mig? Nej, inte han heller, som suttit och förhandlat utan att kommunicerat med mig, jävla sopa!) Här är ”tack-brevet”:

Hej Mats!
 
Vill sända ett stort och varmt tack för ditt engagemang för Tullängsskolan, vårt utbud och för våra elever.
 
Gymnasieskolan är inne i ett omfattande reformarbete. Nya gymnasieprogram och kurser startas upp, andra gymansieprogram och inriktningar försvinner, ny skollag, nya behörighets- och legitimationskrav. Detta gör att gymnasieskolan förändras i snabb takt och all personal inom gymnasieskolan och dess verksamhet påverkas.
 
För dig kom denna förändring nära och kännbart redan under reformarbetets första år. De kurser du undervisat inom fasas ut och elevunderlag saknas för fortsatt undervisning.
 
Har stor förståelse för om du upplever en osäkerhet inför framtiden. Vill respektera dig i i detta och önskar att du trots denna oönskade situation kan se och lita på att du har gjort ett uppskattat arbeta inom vår verksamhet. Att du även kan se och lita på att framtiden kommer att bjuda in dig till goda möjligheter för nya jobbutmaningar.
 
Stort tack Mats!
 
// Vendela

Har läst det många gånger. Ibland blir jag arg. Ibland vill jag gråta. Jag är helt ambivalent till detta.

18 jävla år i kommunen. 5-6 år på Tullängen. Så här blev det.
Ja, så nu vet ni, cyberbiktfädrer, hur det är att som vuxen männsika få veta att man inte behövs.
Nu är jag i omställning. Det betyder, jag är yrkeslös, men har anställning. Jag ska bara vara där, tills de hittar något annat åt mig i kommunen. Och när de inte gör det så ger de mig en årslön och en kick i fischlet.
Nu sitter jag hemma, dricker bira, whiskey. Det är julafton. Jag som inte har någon familj sitter själv och undrar över min framtid.
Det bästa med allt detta är att jag inte behöver censurera mig längre. Alla Quislingar (ja, jag vet vilka ni är) kan inte göra mig ont längre. Nu är jag fri, kan säga, tycka, tänka, vad jag vill. Far ni åt helvete, jag är inte klar med er!!!
Rock!
Och God Jul, mina fantastiska cyberbiktfädrer/mödrar!
/Baron

%d bloggare gillar detta: