Ni som är gamla goda cyberbiktfädrer och cyberbiktmödrar här vet ju vem hon är, Grevis, eller Grevinnan som Anette kallar sig ibland. Ni vet hon som flyttade till staterna och gifte sig där med en amris. Just hon.
Hon är skild nu. Men snubben trasslar fortfarande, bland annat så mycket så att hon åkt på att betala massa skit han ställt till med. Detta innebär att hon är black, dvs inte har mer än att hon klarar sig dag för dag just nu (hon jobbar på Röda Korset). Fast det är inte det som det gäller.
Grejen är att hennes morsa gick och dog för någon vecka sedan. Och nu, med konkursförvaltare och allt, så kan hon inte få loss ett öre (det ser amerikanska myndigheterna till) för att kunna åka på begravningen här i Sverige med sin dotter.
Därför har hon bett mig att bidra med ett lån. Ja, inte bara mig, andra också. Ett litet lån som hon betalar tillbaka inom ett år. Hon ska ha ihop en 12 500 svenska kronor för att få en flygbiljett tur och retur. Hon tänker sig då ett lån på 500 till 700 spänn, ja, eller mer eller mindre. (Summan kom av att hon skickade ut det där till typ 20 vänner, och då skulle det räcka).
Hon får alltså inte ta lån själv innan konkursen är klar i februari. Karln bodde i 9 månader i deras hus utan att betala hyra, något hon nu måste göra i efterskott. Äh, ni hajar. Och jag har varit med om samma sak en gång här i Örebro, det var inte kul.
Jag kommer att visa en video lite längre ner på och med snubben förresten, så hajar ni ännu bättre hur hon haft det…
Det är alltså ett lån som kan ta ett år att få tillbaka, hon har räknat ut allt. Men jag tyckte att vi här på CDBn ska värna varandra i nöd, så därför skriver jag det här. Ju fler som kan och vill låna ut, ju säkrare blir det ju att hon kan åka på begravningen.
Jag vet ju att några av er känner Grevis endast genom denna blogg, andra har träffat henne i analoga livet, några är polare på fejan osv. Så, kanske någon av er känner att ni har några hundringar undanstoppade som ni kan låna ut till en god sak.
Jag förstår att det inte är lätt för Grevis att fråga så här, men vad ska hon göra? Och hon är en reko böna, som alla vi är som hålls och hållits här genom åren.
(Jag har frågat henne om det är okej att jag slänger upp denna förfrågan här, så ni vet.)
Och åker vi till nordöstra staterna någon gång, så kan vi nog få låna sängplats och toa några dagar som tack för hjälpen, he-he-he.
Så. Vill ni hjälpa till med ett lån, så skicka ett meddelande till mig, e-brev-länk längst upp på sidan. Så skickar jag era kontaktuppgifter, namn och er e-postadress vidare till Anette (Grevis) så får hon fixa med var och en som vill hjälpa (med kontonummer och sådant).
Nu hjälper vi Anette, vi som kan och vill. Och det måste ske rätt snart, av förklarliga skäl.
Hennes snubbe då?
Ja, han var ju lite speciell. Hon var borta från denna CDBn ett tag, han gillade det väl inte. Men så skiljde hon sig och skrev något om det på Facebook. Jag grattade henne till detta, vilket han såg där (innan hon blockade honom).
Anette skickade sedan inspelningar på hans inpratningar på hennes telefonsvarare för att få mig att förstå hur han var, hur han betedde sig. (Hon har fått domstolsbeslut flera gånger på att han inte får vistas i närheten av henne längre).
Och jag, jag gjorde en låt och samplade ett urval av vad han sagt, bland annat för att han tar upp mig, som har ett namn han inte kan uttala, men han bokstaverar det. Han går igång ordentligt i den här videosnutten med ett par stillbilder på honom.
Grevis/Anette njöt av denna video, hennes arbetskompisar, vänner, folk runt i stan, till och med polisen satt och lyssnade på denna man. Ja, han skulle inte ha blandat in mig.
Han har försökt bli vän med mig på fejan och twitter, men det kan han glömma. Och jag, jag har ju bara redovisat fakta, he-he.
Okej, håll i hatten, hårt språk här. Och, när ni lyssnat klart, lura på om ni inte har ett litet lån till vår cyberbiktmoder Grevis.
Jag smackar upp en två-tre inlägg och så tror jag att jag är på g igen. Men så glömmer jag bort dig, cyberdagboken. Fel av mig, fult av mig. Men det är inte meningen. Det blir bara så.
Ska reparera, lovar. (Och här kommer film, ljud, bild mm, ha-ha)
Nu kör jag John Mayall på Spotten, och det fick mig att minnas att jag måste skriva här också. Okej, jag är fast på Twitter, SoundCloud och svenne-Fejan. Kan inte hjälpas. Ja, sedan några bloggar på Posterous också.
Idag har det hur som helst varit en rätt bra dag. Känt mig frisk, någorlunda. Hostan jävlas ju, men det är som det är. Flera månader av luftrörs- och lungproblem kan ju göra vem som helst galen, men jag har försökt stått ut. Jag hade ju så här för några år sedan också, och det vet vi ju hur det gick då. Massa jävla prover, massa röntgen, massa slangar med taggar ner i lungorna via näsan (det var satan, jag menar det), och så plötsligt vaknade jag upp en dag och var frisk. Läkaren som ringde efter att de testat mig för typ allt frågade hur det var med mig, resultaten var nu klara.
”-Toppen, är helt jävla frisk, eder åderlåtning och lungtortyr helade mig, bra jobbat!”
Och så garvade jag. Och han berättade att de inte hittat något skit med mina lungor alls, inga bakterier, inga sjukdomar, inte nått. Vilket jag ju var glad för.
Men den här höstens lung-skit har inte varit rolig. Haja att känna kvävningsfeeling ungefär varje dag. Hålla sig lugn.
Det började den här gången, som förra, med att jag röjde bland allt i lägenheten, för att Stadsnät skulle hit och lägga kablar, något jag inte beställt själv, men som var påtvingat. Ja, jag köpte andningsskydd och allt, men det funkade ju inte, för allt jävla damm var kvar när jag skulle sova. Och så blev det som det blev. Ett helvete, på riktigt.
Nu hoppas jag att jag kan bli stabil, så stabil så jag kan rensa vidare efter 7 veckor. (Och där hostade jag torrt igen, jävla skit).
Ja, så nu vet ni.
Vänta, lungorna var för tre-fyra år sedan förra gången. Förra året var det magen. I år var det armbågen, och nu lungorna igen. Jag vill tro att det är psykosomatiskt, hjärn-inbillning, men tyvärr är det inte så lätt. Grejen är väl att man blir mjäkigare med åldern. Bara att stå på. Jävla skit!
Gick ner till Biskops, skulle egentligen vara med i ett lag därnere, men de hade ju redan börjat då jag kom en timma för sent, skit samma. Jag gillar inte Quizz ändå. Här en minut jag spelade in därnere:
Så blev jag ju kvar där. Drog i mig massa Gotlands Bittar och Staropramen och Bittburger. Tjoho.
Kan göra det för jag hade stålar, och det är inte jobb under måndagen, det är kompensation för Öppet Hus som var under lördagen. Jag plåtade där. Här är typ ett 70-tal bilder, på en egen blogg jag la upp för det:
Gaggade med kända och okända. Trevlig kväll var det.
Ja, och så hem, kollade svt-play, och nu skriver jag det här. SKA BLI BÄTTRE.
Rocka rolla!
/Baron von B
PS 1
Visst hände det andra grejer också, twitter får mig att kommunicera med folk jag inte sympatiserar med rent politiskt men som är trevliga och har andra bra sidor. Typ en EU-minister och ett kommunalråd i stan gaggade jag med i kväll från Biskops. Det är fanken episkt. Den förstnämnda om att inte ha tagit undan el-ljusstaken från förra året, den andra om ett bra inlägg han gjort på sin blogg om hönsknullarna, dvs SD. Äh, kolla bilden från min ajfån så ser ni:
Vänta, PS 2
Jag tände ju min ljusstake här hemma, innan midnatt, så jag firade lite första advent. Här filmade jag det hela:
Jag bytte tema igår. Mycket återstår att fixa, mycket ska tas bort och läggas på andra platser, typ vissa av sidorna här ovan i själva sidhuvudet. Men det får jag ta sedan. Det viktigaste nu är att få igång mina fingrar, mina bokstäver och ord här. Ja, och så testa lite. WordPress har ju utvecklats en del. Ska nu ladda upp en musikpryl jag gjorde idag, bara någon minut, som mp3, för att se hur det blir här, om det funkar med spelare direkt här eller hur det blir. Jag tränar, försöker komma ihåg, och har de gjort nytt här, så får jag väl lära mig det då.
Okej, in med låten, DJ MadMan as himself, nya hitten i en minut:
Wow, en ny knapp för att få in spelaren. Note to myself: Man får välja mellan att visa länken eller inte, om man väljer inte så blir det en spelare. Och wow, däruppe står den där koden som visar spelaren. JÄ!
Rätt kul, frk Kattis på jobbet gjorde stora ögon och tyckte det var bra. Nu har väl inte hon något stort musikintresse, men hon har öra för vad som är populärt och jag tvångsfrågade om hon inte var artig, men det var hon inte, hon var chockad, det lät ”rätt”, vilket var min grundtanke. Lite autotune på sången, skittext, rytmer och inte mer än två ackord, som pöbeln vill ha det idag, ha-ha.
Hm, kanske jag skulle kontraktera någon bildskön yngling som får vara ”MadMan”-front. Att vara över ens 30 och vara kommersiell är ju helt omöjligt i musik-dum-branschen, he-he.
Annars är jag seg.
Det är höst som alla vet. Har skavanker som drar ner mig. Jag vill vara på topp, men nädå, är det inte en ömmande armbåge så är det någon jävla hosta. Hej ålder!
Så inget gnäll, orkar inte med gnäll. Är så jävla gnällig ändå. (Och det kommer nog gnäll här tids nog ändå). Men faktum är att jag nog känt mig gnällig hela hösten och då inte haft lust att dela med mig av detta gnäll, det får räcka med att inte vara tipp-topp själv, jussom. Att sedan saluföra det hela här blir för mycket grädde på moset.
Lotta, Wåfflans gamla fjälla skickade den här bilden till min feja idag. Härliga minnen, New York 2000. Jag smeker upp den här också, för att testa att få upp bilder (kan vi ju säga). Ack, det fanns en tid där varje kvinna av honkön ville sitta i mitt knä och känna trygghet, ha-ha:
Somnade på soffan efter maten i kväll igen. Tokvaknade vid halv tolv. Arghhh.
Stålsatte mig att gå upp igen. Varför? Jo, annars skulle jag vakna typ tre i natt och känna mig bluäig och så vara trött hela dagen.
Så tog jag cykeln till Biskops. Maria och Johan i baren. Som den vuxne man jag är, som är helt fri att lagligen köpa mig en pilsner så gjorde jag det. Inte bara en, utan två. Vi hade ett trevligt gagg, jag och de två bakom disken. Sedan kom frk Kajsa och gaggade och även fd hårdknutten Micke (köttkroksvarning där, men han gick efter tio minuter till sin andra polare). Ibland har man inte lust att prata med alla.
Cyklade så hemåt. Och kom på att jag ju hade den här bloggen. Och jäklars vad det känns skönt i fingrarna att smacka ut det här. Jag vet att jag är ringrostig, men jag är på gång. Det känns bra.
Vi kör min favoritvideoamerikansk bönas två senaste videos också. Hon är fräck och frän den. Och jävligt rolig. Varning, ekivokt.
Här vad män tänker på under sex, he-he:
Och förra veckans film, vad brudar tänker på när de har sex, ha-ha:
Nu har jag bytt tema här. Kanske det kan få mig att tuta på lite mer här. Det kliar i mina fingrar, det kokar i min hjärna av att inte får skriva av mig varje dag. Och snart är jag uppe i en kritisk massa. Så nu SKA jag komma igång här. Och inget fjant med lösenord och skit.
Skriver inte så mycket mer nu, det är sent och jag är dyng-trött. Men om någon av er cyberbiktfädrar kommit hit igen, så ser ni att jag inte har ballat ur helt. Jag är på gång. Äh, lägger in en tubevideo, så det syns. Rocka pocka bocka!
Ja, man ser mig där i början. Och ungefär hälften av materialet som visar Lill-Runes med Baggo och Ulven, kommer från min super-8 film med dem. Tror också jag är med och gör stönet i början där bland trummorna. I övrigt är det Kalix och Bluespolisen som gjort rullen (tacknämligt av Kalix att lägga ut detta på tuben sedan några veckor, mycket bra).
Det är väl en 20 år sedan, men vad gör det.
Och JAAAAAAA, nu ska jag fanken börja igen (skriker jag högt till mig själv här).
Okej, här jag går. Jag är kass. Kass på många sätt. Märker att Firefox segar som fanken när jag skriver här. En bokstav fel och jag kan inte gå bakåt på flera sekunder, blir galen. Nu kör jag Safari, där det går snabbare. Men min Safari har bangat ur också. Kanske massa bajs beroende på ”damsufrning” tidigare, något skit som kommit med. Vad vet jag. Min standarddator, denna, är en iMac med gamla operativet. Ja, det har nog gått fem år sedan jag fixade denna.
Okej, kan man då fråga sig, vafan jag inte bloggar från ajfånen eller paddan? Tja, där frågade jag mig något sant. Ska ta tag i det. Ijfånen funkar inte, för det tar sådan tid att trycka, men ipaddan har jag tangentbord till, med blåtand, så det måste funka. Återkommer om detta.
Men. Som sagt. Idag.
Jag är ju bongo. Men har bestämt mig för att cykla. Cykla som en idiot, varje dag, eller varannan. Idag så durschade jag och satte på mig bootsen, jeansen, t-shirten och jeansjackan som är sönder i ärmarna och tog min omotoriserade järnhäst på en tur. Klockan var kanska sju på kvällen eller så.
Men, vafan, vad i helvete???? Det var säkert 30 grader i skuggan. Jaja, skit samma, jag behöver röra på mig, ändå. Så jag tutade på.
Till saken ska upprepas följande, min högra armbåge mår bajs. Jag har haft svårt att åka båge i sommar på grund av detta. Vet inte vad det är. Men har märkt att det blir bättre av att jag cyklar och blir ”het” och blodomloppet smackar på. Så då cyklar jag som en dåre runt stan.
Folk som ser mig ser en skum jävla lirare som cyklar omkring med en risig cykel. Många blir nog rädda, jo, det blir de, på vissa platser, för det har vi lärt oss nu, en ensam karljävel på cykel i en skogsdunge är alltid en våldtäktsmördarman. Jävla skit.
Av någon anledning har jag blivit en man som folkpartikvinnor i den här stan, och även moderatdamer reagerar på, ha-ha. Det måste vara mitt djuriska röda vänsterblod som pickar dem, ha-ha.
Jag har inte cyklat mer än trehundra meter hemifrån förrän en moderatkvinna tjoar åt mig vid Strömpis. Kommunalråd eller hur det var där, jag ger fingret, ha-ha. Skrek hon ”tjockis!”, hm, det där ska jag ta tag i, ha-ha. Frk Ewa L.
Så uppmuntrad av denna högerkvinna så cyklar jag vidare, och vidare. Jag känner att det är varmt. Cyklar bortom Svampen, denna symbol för Örebro. Tänker inte, vill bara cykla som en dåre. Tycker om att cykla. Och min cykel nu är en trampcykel med bara treans växel, så det går snabbt. Om jag inte cyklar snabbt så är det skitjobbigt.
Kommer bort mot E18, den absoluta utkanten av Örebro. Uppförsbacke, jag tutar på. In i skogen, ja, asfalt, men ändå. Jag är andfådd. Jag får lite panik. Hela huvudet är inneslutet i svett. Jag är inte sportklädd, jeansjacka och allt, och det är 30 grader. Tänker på vem fan som ska rädda mig när jag svimmar. Men i ren ilska så kör jag vidare, fort-fort-fort.
Åkter tillbaka mot stan vid rondellen innan motorvägen. Så tänker jag att jag vill åka kring Rynningeviken. Där är det jävligt naturskönt. Så jag svänger av, det är en gångväg som går genom området, jag cyklar som en besatt. Snygga fåglar, naturintresserade människor. Jag cyklar som fanken, har aldrig cyklat så fort, ha-ha.
Men inom tränger tankarna på, jag måste ha vätska, annars förgås jag. På riktigt.
Kommer till slut in på I3:s gamla område (regemente, numera kontor och bostäder). Minns att det finns en minigolfbana en bit bort. Måste, måste, måste ta mig dit, måste….
Kommer till golfbanan. En tant (vackert ord) reser sig upp och går in i den lilla hytten.
”-Hej, vill bara köpa något att dricka!”
”-Det går bra, vad vill du ha?”
Hon letade, och vi ändrade beställning flera gånger, till slut fick jag en kyld Mer. Femton spänn. Gudars vad jag behövde den. Saltsvetten rann ner i ögonen på mig. Huvudet var som en infettad kula av vätska, utanpå. Tog jag mig på skallen var det blött.
Hon gick ur kuren, låste och gick och satte sig. Jag cyklade vidare, med halva pavan i innerfickan. Det var varmt, oj.
De här turerna jag kört senaste veckorna förvånar mig. Först är det jobbigt, sedan kan jag inte sluta cykla. Jag cyklar långt som fanken. 45-60 minuter varje gång. Det måste vara nyttigt. Och jag cyklar fort.
Jag kom in i stan igen. Cyklade förbi slottet, cyklade förbi flygplanet som ligger där i vattnet. Cyklade förbi Strömpis, där några tjejer från Asien stod och var sexiga och hade tre kostymklädda vakters blickar på sig. Sedan uppåt, förbi Pitchers och mot Stora Hotellet.
Då skrek en kvinna mitt namn.
Jag vände mig om. Det var frk Linda, liberal folkpartistkommunalråd, fast för Kumla, som satt där på krogen och vinkade (träffade henne, trevlig, med cyberbiktmodern Mädäläjnä någon dag tidigare på Biskopen). Jag vinkade tillbaka. Det var bara 20 meter från mitt tidigare moderatmöte som jag beskrev i början av denna bikt.
Borgerliga kvinnor måste känna mina oerhörda vänstermanliga vibbar, ha-ha-ha-ha. Revolution för fanken, ha-ha!
Äh, jag är glad att folk tjoar åt mig. Det är jag. Någon tjoar. Alltså finns jag.
Kom hem. Häcken ringde. Frågade om jag skulle med att åka båge till Dalarna under torsdagen med honom och hans brorsa. Jag tackade nej. Min armbåge är ännu inte pålitlig.
Tja, jag hängde upp t-shirten, som väl vägde fem kilo av svett. Lagade mat, kollade TV. Och så tog jag mig ut. Som vanligt. Ja, vafan ska jag annars göra? Sitta här och glo? Nä!
Biskops. De jag känner, de jag snackar med är som vanligt de som jobbar inom BRÄNCHEN. Vi är polers. Det är schyrre.
Innan jag svängt in på uteserveringen stod en bira åt mig där och väntade. De är fina.
Där har jag otvungen trevlighet och massa skojsigt skitsnack.
Såg några vackra kvinns. Av någon anledning är jag inte helt avtrubbad ännu. Snackade med ett par, inte så att jag gick fram och var ett kräk, nej, de började gagga då jag stod där i baren. Och jag, jag var ett geni förstås.
Två bira, massa stålar, men det var det värt.
Cyklade hemåt. Träffade gammal elev, Oliwer och andra gamla elever. Gaggade lite. Han berättade att Baggo berättat om mina tokerier på högskolan. Okej. Jag sa att jag kunde berätta om Baggos tokerier också, men det sket jag i. Jag har lite hållning…
Stannade vid Danne som torkade bord på Lillas uteservering. Gaggade. Den enda som satt kvar där var den lilla trevliga Malin. Hon är väldigt mörkhyad, antagligen från indien eller något sådant i begynnelsen (snygg böna). Numera kallar jag henne Svarte Malin (vilket hon gillar). Jag har kört låten för henne, och hon garvade fint, alltså låten med Martin Ljung:
Men nu hejade jag inte. Hon var ju kurtiserad, och sådant ska man inte störa. Kanske jag är den enda i hela jävla Närke som hajar det. Jo, så är det nog. Låt de som har något på gång vara i fred för fanken!
Kom hem.
Fick för mig att kolla hur Norges Sverigedemokrater hade det. Blev förvånad. De hade 34 procent av väljarna. Oj. Så en tredjedel är höger, extremhöger i Norge. Det gav mig perspektiv på det hela. Alltså det som hänt i Norge.
Så det la jag ut på Fejsboks. Och så fick jag rätt snart kommentarer från en fd elev som ju har hjärtat till höger.
Det slutade med att jag bjussade ut honom på en fika, så skulle vi kunna snacka. Då slutade han kommentera, eller också hade han somnat.
För. Jag tror. Jag tror att vi måste krama våra högerinnevånare. De flesta har nog blivit skrämda av folk från främmande land som kommit hit (det finns ju dårar överallt). Kanske en sådan lirare snott en brud som vederbörande nuvarande högernisse varit intresserad av. Jag förstår. Men om vi kramar dem istället för att förskjuta dem göra vi ett bättre jobb. Jo, tamejfanken. En omtyckt människa gör inte dårskaper.
Lite historialektion kunde också vara på sin plats. Men vi gör det vänligt. Jag tror på att vara snäll. Mot alla. Folk som är hatiska är detta av en anledning. Vi måste bryta detta. Omfamna, ha-ha. Jag ska börja en sådan kampanj. Jo, fanken, jag sticker ut hakan.
”När kramade du en högerextremist sist?”
Hm, ska fixa en sådan t-shirt.
Jaja, okej, och nu har jag kört andra öppna här. Vad tycks? Håller jag måttet? Är jag dum i huvudet? Kom igen, lovers!
Det här är mitt krypin på webben. Här skriver jag om vad jag lurar på just när jag skriver det.
Jag har kört mina tankar på webben sedan december 1997.
Med väldigt få avbrott kan jag nog betrakta mig som Örebros, om inte Sveriges längsta bloggare. Men det vinner man inga priser på. Då ska man bo i Tjockholm och vara blondin. Utan att skämmas, jag har nog hållit på längst. Dock, hösten 2011 har jag gjort ett uppehåll. Men nu ska jag smacka på igen.
Ett tips: klickar man på texten högst upp på bilden här i bloggen, kommer man alltid till förstasidan.
/Baron
Här nedan kan du söka på vilket ord eller vilken fras som helst. Har jag skrivit det i något inlägg så får du upp det inlägget, eller alla andra inlägg där jag skrivit det ordet någonsin här. Fingemang.
Publicerat av baronen 
Baron von Örebro 