Nu är jag på. Okej, här en låt jag gjorde en gång

8 april, 2012

Bara att klicka igång den.

Jösses, jag tycker det här är kul igen….yeah!

/Baronen


Okej, dag två av pånyttfödelsen av denna cyberblogg

17 november, 2011

Jag bytte tema igår. Mycket återstår att fixa, mycket ska tas bort och läggas på andra platser, typ vissa av sidorna här ovan i själva sidhuvudet. Men det får jag ta sedan. Det viktigaste nu är att få igång mina fingrar, mina bokstäver och ord här. Ja, och så testa lite. WordPress har ju utvecklats en del. Ska nu ladda upp en musikpryl jag gjorde idag, bara någon minut, som mp3, för att se hur det blir här, om det funkar med spelare direkt här eller hur det blir. Jag tränar, försöker komma ihåg, och har de gjort nytt här, så får jag väl lära mig det då.

Okej, in med låten, DJ MadMan as himself, nya hitten i en minut:

Wow, en ny knapp för att få in spelaren. Note to myself: Man får välja mellan att visa länken eller inte, om man väljer inte så blir det en spelare. Och wow, däruppe står den där koden som visar spelaren. JÄ!

Rätt kul, frk Kattis på jobbet gjorde stora ögon och tyckte det var bra. Nu har väl inte hon något stort musikintresse, men hon har öra för vad som är populärt och jag tvångsfrågade om hon inte var artig, men det var hon inte, hon var chockad, det lät ”rätt”, vilket var min grundtanke. Lite autotune på sången, skittext, rytmer och inte mer än två ackord, som pöbeln vill ha det idag, ha-ha.
Hm, kanske jag skulle kontraktera någon bildskön yngling som får vara ”MadMan”-front. Att vara över ens 30 och vara kommersiell är ju helt omöjligt i musik-dum-branschen, he-he.

Annars är jag seg.
Det är höst som alla vet. Har skavanker som drar ner mig. Jag vill vara på topp, men nädå, är det inte en ömmande armbåge så är det någon jävla hosta. Hej ålder!

Så inget gnäll, orkar inte med gnäll. Är så jävla gnällig ändå. (Och det kommer nog gnäll här tids nog ändå). Men faktum är att jag nog känt mig gnällig hela hösten och då inte haft lust att dela med mig av detta gnäll, det får räcka med att inte vara tipp-topp själv, jussom. Att sedan saluföra det hela här blir för mycket grädde på moset.

Lotta, Wåfflans gamla fjälla skickade den här bilden till min feja idag. Härliga minnen, New York 2000. Jag smeker upp den här också, för att testa att få upp bilder (kan vi ju säga). Ack, det fanns en tid där varje kvinna av honkön ville sitta i mitt knä och känna trygghet, ha-ha:

Somnade på soffan efter maten i kväll igen. Tokvaknade vid halv tolv. Arghhh.
Stålsatte mig att gå upp igen. Varför? Jo, annars skulle jag vakna typ tre i natt och känna mig bluäig och så vara trött hela dagen.
Så tog jag cykeln till Biskops. Maria och Johan i baren. Som den vuxne man jag är, som är helt fri att lagligen köpa mig en pilsner så gjorde jag det. Inte bara en, utan två. Vi hade ett trevligt gagg, jag och de två bakom disken. Sedan kom frk Kajsa och gaggade och även fd hårdknutten Micke (köttkroksvarning där, men han gick efter tio minuter till sin andra polare). Ibland har man inte lust att prata med alla.

Cyklade så hemåt. Och kom på att jag ju hade den här bloggen. Och jäklars vad det känns skönt i fingrarna att smacka ut det här. Jag vet att jag är ringrostig, men jag är på gång. Det känns bra.

Vi kör min favoritvideoamerikansk bönas två senaste videos också. Hon är fräck och frän den. Och jävligt rolig. Varning, ekivokt.

Här vad män tänker på under sex, he-he:

Och förra veckans film, vad brudar tänker på när de har sex, ha-ha:

Rock!

Baron von B


Onsdag med löning och inför sommarentänk

27 januari, 2010

Idag fick jag lönebeskedet (tisdag), ja, nu när jag skriver det här är det onsdag morgon. Och jag kan konstatera att jag aldrig haft så mycket stålar i reda pengar efter skatt på en vanlig lön utan övertid eller andra tillägg.
Vad det är värt för mig personligen vet jag inte, allt blir ju hela tiden dyrare, avgifter och skit och allmänt lurendrejeri (el, bostad, mat, rubbet). Så jag har ingen aning om jag har ett större köpvärde nu än för fem år sedan. Jag vet inte heller om jag har dyrare vanor nu än för några år sedan, så det där är omöjligt att haja.
Men på några tusenlappar hit och dit, så har jag nu dubbelt så mycket stålar i månaden, efter skatt, som jag hade före skatt när jag började i denna bransch för en 15-16 år sedan. Inflation och höjda fackavgifter är inte heller inräknat.

Så jag tänker på summan. Kommer ihåg när jag började jobba en gång i tiden. Då var min dröm att ha 5000 spänn i månaden, då skulle allt vara kanon. Jag hade en hyra på 140 i månaden, elräkningen gick väl på en 60 spänn varje kvartal, jag hade då 3500 i månaden, och insatslägenhet köpt för 4000 kronor, bil och utlandssemester. Minns att man fick en tre-fyra stora stark och en plankstek för en hundring på Monaco. Och i systembolagens skyltfönster fanns mindre lyxiga viner för någon krona per flaska.
Blev man sjuk, jag jobbade inom staten, så var det full lön, bara man ringde innan midnatt till en telefonsvarare. Annars förlorade man några procent dagen efter, innan man fick fullt igen resten av dagarna (om jag inte minns fel).

När man åkte moppe kostade bensinen, alla tre oktanerna som fanns då, 97, 98 och 99 öre litern. Man fasade för att det skulle gå upp över en spänn litern.

Så, jag vet inte om jag tjänar bättre nu än när jag var 20 bast. Det är många faktorer som ska till där. Men summan, oavsett värde, gör att jag garvar lite för mig själv.

Jag som väl tillhör någon slags medelinkomsttagare nu för tiden, får skattesänkningar. De sjuka och arbetslösa får sänkningar i sin ersättning istället, i någon slags föreställning om att det ska göra dem friska och ge dem jobb. Det är inte klokt! Jag får mer på deras bekostnad. Vi lever i en hjärntvättad verklighet där till och med folk med väldigt kassa löner tror att om bara fler får bli rika, kommer det att stänka på alla andra också…. Jösses!

En reflexion bara.

——————

Kolla länken till höger i sidebaren, om Öland. Jag har styrt upp det där lite nu, fixat ny sida i går natt. Där finns nu ny information att tillgå. Vecka 26 gäller. Party-party, mjusik-mjusik, festa-festa, bada-bada, mm-mm.
Allt om anmälan och sådant finns där, klicka där, känn dig välkommen dit. Det kan till och med bli lite raggimjusik på stranden om det vill sig väl (förutom den sedvanliga bluesen och rocken med olika konstellationer).

Ser fram mot det där så jädra mycket.

——————–

Annars.
Det går sin gilla gång. Tokmarknad på gång här i häradet, Hindersmässa (uråldrig pryl med folk och stånd i hela stan). Då blir det trångt.

Lägger ut en gammal BST-låt. Den berör mig. De gjorde ju några kanonlåtar. Har nog lagt ut den här förut, så se det som en repris. Vilket drag, allt är bra med den, den är jazzig, bluesig, sakral (orgel). Äh, digga eller ge fanken, jag diggar:

Rocka brödskiva!

Förresten. Den siste levande av Bröderna Cartwrigt dog tydligen under tisdagen. Adam (Pernell Roberts), äldsta brorsan. Hyllning till honom. Jösses Bonanza (helgens stora TV-underhållning på 60-talet)  bidrog till att vi i den generationen slogs rättvist. Låg någon på rygg, eller gav upp, så slutade man fightas. Något dagens idioter inte lärt sig.

/Baron


Lördag – nej, det är söndag och Lucia

13 december, 2009

Hej hå. Kommen till mig, vackra kvinnor med särk och ljus i håret, jag ska ta emot eder som det anstår en Baron, jag lovar, och jag ska se till att ni får tjänst på mitt slott, sedan. Barnen som tillkommer av vår förfröjdelse denna dag ska få gå på progressivt dagis här i källaren, montesori eller vad som helst för skit, färger, ljud. Men det där snacket kan vi ta sedan. Ni kvinnor är ju, och har ju, blivit så lurade av svin i alla år, vilket ni går igång på, så det tar tid att se en riktig snubbe.  Jag kan vänta med förklaringar. Jaja…

Äh, med iPhone, jag kan inte låta bli att gå händelserna i förväg (det jag skriver om nedan, tror att denna video har sin plats här, via Super-8-formatet):

———————

Dagens Ding:

Klicka på bilden ovan och njut av sann journalistik.

———————-

Letade i mitt digra bibliotek av filmer och bilder och hela rubbet. Hittade den här. Den är från 2002. Det är väl ungefär åtta år sedan. Den är i rutten bildkvalitet, men så var man tvungen, faktiskt, att komprimera förr, så det skulle funka på webben. Men den är väl värd att digga ännu en gång.
Det är Bagliari, det är Bluespolisen och naturligtvis undertecknad. Jag tycker det svänger fint. Tror den togs när Kalix fyllde 4-0, i hans källare.

Yeah, bravo va? Och vi bara körde på, he-he.

———————-

I min nya kraft att fixa Baronborgen, så tog jag idag, i kväll, tag i toaletten/badrummet.
Jag laddade med all kraft och så skurade jag toalettstolen, handfatet, golvet, väggarna. Hölls med det i någon timma (med avbrott för telefonsamtal med Häcken från Scottland).
Här är tre bilder som jag stolt visar upp. Jag är fanimej på gång.
Hoppas jag kan ta köket i morgon, eller delar av köket, har jag redan, sedan några dagar, pantat burkar, och rengjort spisen. Jag är stolt över mig själv.

Baggo har ju koll på mig (ville jag skulle komma över men jag sa att jag hade detta projekt på gång), här har han nu beviset. Jag slet verkligen. Och jag la in mattor och allt. Känner mig vuxen, känner att jag är på. Och, ni, ni som läser här, ska veta, att det såg ut som er värsta mardröm på min mugg innan jag började, verkligen, det var fy-fan!

Burkar, spis, disk, (jag diskar varje dag), toa, och så, kanske, i morgon, alltså idag, köket. Sedan är det stora rummet, och vinden, och sovrummet och… Men jag ÄR VERKLIGEN igång nu. Hurra. Tog åtta-nio månader att vakna, må jag inte somna igen. Här skall göras fint.
Ska nu gå till badrummet/muggen, ta en bira och fira. Surfa från min iPhone, he-he.  Med tomtebloss, äh, det har jag ju inga kvar.
Äh, okej, jag väntar tills jag lagt ut allt detta som jag skriver.

————————-

Sov till fyra på eftermiddagen. När jag vaknade var jag lite skraj, för det lyste på toaletten. Tydligen hade någon del av mig varit uppe på natten och fixat i badrummet. Det såg inte ut som det brukar.
Ute var det mörkt.
Jag la mig i soffan igen. Plötsligt slog datorn igång. Lite läskigt. Men jag sket i det där. Somnade om. Sov till åtta på kvällen.
Så ringde Baggo, skulle jag komma över. Men det orkade jag inte, och jag hade vaknat med feelingen av att jag skulle fixa badrummet. Så det gjorde jag. Och så ringde Häcken, och så ringde Baggo igen och kollade att jag hade fixat badrummet. Ja, he-he, fräna polare man har.

Så gick jag ut.

Över stan. Idioter med sina snygga flickvänner, som bråkar. Varför är folk inte glada när de har varandra?

In på Biskops efter gångrundan. Micke och Malle och det där gänget satt där. Men det var fullt, så jag satte mig själv på ett annat ställe och såg tragisk ut. Men, tro mig, det är okej. Att sitta med en bira och uppleva världen runt omkring är inte alls illa. Att slippa vara social, men ändå vara med folk, det är finemang. Jo, de jag nämnde ovan ville väl att jag skulle ta en stol och sätta mig vid dem, men jag ville inte. Dagens öde var att sitta själv.

Sedan tog det ju inte mer än kanske 20 minuter så satt jag med massa folk jag kände, Hitler, Bluespolisen, vakt-flickan och lite andra.
Det var trevligt. Mycket gagg.

Och så stängde de, de stänger alltid när det är som trevligast. Och då gick jag och Bluespolisen hemåt (vi bor åt samma håll, vi skulle inte böga, för ingen av oss är bög, i alla fall inte jag, tyvärr, he-he-he).
På Våghustorget, som just upprustats för 50 miljoner blev vi stående. Det var så ofantligt fult och dumt att man bara kan häpna. Och så kom Hitler med sin nya tjej, och de höll med.
Vad är det för människor som är stadsplanerarer, arkitekter, egentligen? De är ju bara bluffar!!! De är ju bara svin, de vet ju inte ett skit. Men okej, de har slips, så därför lyssnar politikerna på dem… urk.
Det är fy-fan, så fult och osocialt. Betong, några unga träd, åtta träd, och julbelysning i fem, varför bara fem? Tog stålarna slut?

Äh!

Och så gick jag hem och började skriva det här, och lägga ut det här ovan.

——————–

Min gamla flytande tvål Wash and Go finns inte längre på ICA. Jag fick panik., Kollade i en kvart i hyllorna. Förstår inte vad som är tvål att tvätta sig med, förstår inte vad som är tvål för män. Vill inte köpa något tjejigt. Till slut köpte jag Head and Shoulders för skallen (jag har huvud, om än inte så mycket hår) och något annat skit för kroppen.

Men det där är som i affärer för att köpa kläder numera. JAG HAR INTE GÅTT I NÅGON KURS! Så jag vet inte vad som är för män, och vad som inte är för män. Det är ju ett helvete att man inte ens kan köpa tvål längre. Och, det här säger jag hårt, det är inte jag som ska känna mig som en idiot!

Har en affärsidé. Ska lägga ut den här, nej förresten, skiter i det, den kan göra mig rik, men den bygger på att ha ett ställe där det finns allt det där som snubbar vill ha, behöver ha, utan att springa runt och känna sig som idioter (nu snackar jag inte om bög-snubbarna som har koll).

Äh, jag ger upp, jag lägger ut min affärsidé.

Ett ställe där det finns Levis jeans, boots, fillingar och t-shirts. Tvål och rakgrejer, strumpor.
Ett enda ställe där vi som är män kunde spatsera in och få rubbet. Kunnig personal som ser vad man är för lirare redan i dörren.
Vi går dit, vi är vi män, en eller två gånger om året,  Och så fyller vi på vårt förråd. På ett ställe. Och kan gå hem sedan. DET ÄR EN AFFÄRSIDÈ SOM SKULLE FUNKA!

Sno inte den av mig.

Okej.

Glad Lucia eller nåt. Fuck the world!

Kärlek får man om man ljuger.

Rock!

/Baron


En fredag i smärta

17 oktober, 2009

hemtrall2

Klicka ovan och få underbara 7 minuter och lite över 30 sekunder pottpuri av några av de mest populära låtarna på 60-70-talet framförda av den häpnadsväckande organisten Klaus Wonderlich. Tyskarna kan. Och det kan vara fint att njuta av detta då man läser det jag skriver nedan (om jag får till det).

————-

Jag vaknade på min soffa som vanligt. Inget märkvärdigt, för det är där jag sover. Gick upp innan veckarklocka och iPhone väckte mig. Fixade och styrde upp. Tog mig så till jobbet. Inga som helst problem.

Men när jag började jobba satte jag mig ner och då kände jag helvetet i ryggen. Jag är ingen gnällapa, men det gjorde ont. Jag kunde inte sitta, gick omkring och åmade mig (utan att förstora det).
Först tänkte jag att jag nu har nått min biologiska gräns för öl-intag, att njurarna nu sagt sitt, att det var kört. Det gav mig lite fin panik. Men sedan kom jag på att jag ju fått sådant här skit flera gånger, flera höstar. Det var något annat.

Så, kära cyberbiktfädrer-mödrar, jag går nu omkring och har ONT och jag ser ut som jag skitit på mig där jag går. Det suger!

Mina yngre medarbetare på jobbet idag var däremot jävligt duktiga. Jaja, någon var i ett annat universum, men det är som det är. Alla har ansvar för sig själva, unga som äldre och man behöver inte bli elak för det. Vill man vara kass, får man vara det, men då också ta konsekvenserna för att inte vara torr bakom öronen. Nog sagt (och det gällde fler än en). Men huvuddelen, över 90 procent, av mina yngre medarbetare är helt jävla kanon. Jag blir nästan religiös, så duktiga är de. Nog fjäskat. (Speciellt när jag vet att vissa nu är här och gluttar, vilket INTE SKA PÅVERKA MIG!)

Hur ska jag bevisa det då? Att jag kör mitt kör och inte är en ”fin” nolla som tar hänsyn. Okej, KUK, OLLON, SLIDA, KNULL, BÅNGE, SÅS, bla-bla-bla…..

Ha-ha.

Innan arbetsdagen lidit mot sitt slut visade det sig att de flesta av de yngre medarbetare som nu skulle välja inriktning valt oss, valt mig (som var den enda de träffat på vår inriktning). Tydligen 70 av 200. Det är inte så jävla illa. Hade det varit 2 av 200 hade jag inte tyckt det varit så kul. Alltså, jag gjorde en bra första termin. Hurra för mig!

Så nästa vecka är jag klassis för dryga 30 naturare (notare). Tjoho! I tre år.

———-

Jag tycker, sedan ett par dagar inte det är roligt att sitta kvar på jobbet. Jag är lite spänd, jag är beredd på att besvara våld. Så jag gick hemåt när alla andra gick hem. Och jag gick och svor hela vägen hem, så ont hade jag.

Somnade i min soffa. Vaknade. Handlade mat. Ajaj. Lagade till det. Fisk och prylar, med citron. Smakade bra fast jag fick skala av det goda upptill, för det blivit bränt i ugnen.

Så gick jag till Lilla Örebro. Vi ska ha lite tjo för oss senare. De har hajat min storhet inom reklam och internet grabbarna som driver det, det kommer att bli kul. Och gudars vilken snygg servitris de hade där ikväll, och herre jösses vilken snygg blond böna som satt i ett sällskap och klagade på musiken. Jag kunde inte vara tyst.

”-Jaha, du är en sådan där du, du vill ha massa läskiga hårdrocksballader, eller hur, ha-ha?”

”-Nä, det vill jag inte alls!”

”-Jodå, ha-ha!”

Det ville hon.

Det bästa med ikväll är faktiskt att jag sett, träffat, två jävligt olika brudar som varit både fantastiskt snygga (bara att ge upp), men också trevliga, väluppfostrade (det låter illa, men jag menar det). Bönor i olika åldrar kan vara riktiga ruggugglor, tro mig.

———-

Haltade vidare till Biskops.
Två blockpsyk attraherades av mig direkt (galningar som ser ut mig som deras ”vän” och försöker ta över mitt liv).
Det betyder alltså att de måste komma och snacka MED JUST MIG och till slut orkar jag inte utan går iväg, och som tur är känner jag ju vakten. Efter att ha gömt mig med min tidning och min öl dyker han upp.

”-Du kan komma upp till baren nu, jag har slängt ut dem!”

”-Tack, du är en pärla!”

Och så kunde jag sätta mig i baren igen, med min bira och läsa om Klas Östergren på Expressens kultursida. Men det tog bara några sekunder förrän ett nytt blockpsyk trodde att det faktum att jag satt där med en bira och läste kultursida betydde att jag vill ha sällskap med honom. Jag blir så jävla trött!! SÅ JÄVLA TRÖTT!

Det kanske vore lite okej om det var brudar som höll på så, men jag torskar alltid på psykopat-snubbar, och det är inte okej, inte okej alls. Fy fan! Lev era egna liv, skit i mig, as!

Måste byta kläder, hyra en Elvis-peruk eller något. Så jag slipper asen. Orkar inte.
Tack och lov för alla jag känner där ändå, så jag inte blir helt galen, men det är ju oftast krogpersonal, eller restaurangpersonalen, så hur fränt är det?

———–

Nä, nu skriver jag för långt. Och som vanligt, när det är helg, så gör jag det, och får ingen som helst respons. Lika bra att klicka av nu.
Det är säkert något bra på TVn. Måste vara. Hasselhof med bil, eller något.

Och, så jävla ont jag har i ryggen, SÅÅÅÅ jävla ont, hur jag än sitter, står, reser mig upp. Det är satan. Fan vad gammal jag är som har sådana här problem. Och jag som äter bra, och rör mig, många promenader. Äh, jag är körd.

Nu kanske jag kan upplevas som lite fjollig, men jag känner mig tvungen, jag filmar från min iPhone när jag reser mig upp från min dator. Jag håller mig allt jag kan, men låter ändå ljuden höras. Det är en otrolig smärta att inte kunna röra sig fritt som vanligt. Här har ni, cyberbiktfädrer, en halv minut av sanning:

Love!

/Baron


Live-gagg

19 juni, 2009

Pratade in en pryl i natt istället för att skriva. Skönt med bikt som är ljud. Man slipper trycka så många tangenter. Sparar på fingrar och stavning. En tagning. Ajämdäshit!

Love!

Ride the big one!

/Baron


%d bloggare gillar detta: