Detta är fanimej en jullåt. Och hur i helvete rör karln höfterna? Detta är homoerotiskt, jag är fanimej på, he-he-he. Man kan inte jucka i sidled så där:
Tompa är ju lite lurig på det viset att vi gamla bluesare, som verkligen gillade den svartaste bluesen och hade lirat ihop en massa år i samma band på 70-80-talet, plötsligt, någon kväll, kom att snacka om Tompa (han ovan) och så visade det sig att vi alla gillade honom. Varför? Jo, han lirar för i helsike med samma intensitet som vilken bluesare som helst. Det svänger, arrangemangen är kanon, rubbet.
Och vidare. Som man (av hankön) föraktar man fjantsnubbar som lismar in sig hos damerna. De vill man bara smacka in i väggen (nu för tiden är det bara att garva, lillkvinnorna idag är mest intresserade av bögar till Ken att stoppa in i sina dockhus, så de bruttorna är föga intressanta ändå, men alltså förr, då kvinnor var kvinnor och män män, då var det annat).
Men så finns det vissa snubbar som man tycker det är okej att brudarna dånar efter. Typ Tompa ovan, typ Sean Connery och några andra. De är inte många, men de är okej, de gillar vi, de får sno våra brudar. För de är inga fjollor, de har glimten.
————–
Politikern, ministern, och folkpartisten Björklund har bangat ur helt. Jag skulle vilja lägga till lite könsglosor här, några bibliska begrepp inspirerad av fallna änglar, men avstår. Kunde också tänka mig några personliga påhopp, men håller mig för god för det med.
Jag kör med ett ungdomligt ”Fuck you!”
Vill man veta varför så kan man kolla dagens nyheter om hans initierade utspel. Vänta, nu svär jag: Fy fan, idi….!
Mer om detta om det behövs.
————–
Fast egentligen vore det kul att köra rätt av här, och se vad som händer. Om man får kicken, om säkerhetspolisen kommer och griper en och man hamnar i något hemligt fängelse på Muskö. Får man kritisera offentliga personer, politiker, på nätet, eller…? Vilken koll har de på att man skriver, om vad man skriver, koll på vem man är?
————–
Om två dagar och en tidig morgon har jag ungefär, inklusive lördagar och söndagar 20 dagar ledigt. Är det rimligt?
Det vet bara de som är i min bransch, jag lovar, ingen annan hajar det. Jag vet, och det är rimligt. Åtminstonde för vissa, kanske de flesta. Finns nog inte många yrken som inkluderar så många yrken, som tar så jävla mycket kraft förutom det man ska göra. Vad man gör extra? Man är polis, administratör, kurator, socialare, vuxen på stan, vaktmästare, IT-tekniker… allt!
Jag behöver det. Jag jobbar. Fuck Björklund!
————–
Men jag fruktar julen. Det gör jag. Ett elddop ånyo. Hur många vuxenpoäng ska man ta innan man blir fri?
En knapp halvminuts betraktelse av nutiden från alldeles nyss. Fritz Lang hade ”blevat” avundsjuk:
——————-
Begreppet ”Sardonisk”.
Jag har alltid undrat vad ett sardoniskt leende är.
Vänta, nu blev jag för akademisk. Utreder:
Nationalencyklopedin (något som väl egentligen kräver sin egen översättning, hm, som varför folk som har läs- och skrivsvårigheter diagnostiseras med att vara dyslektiska, hur fan ska de kunna stava till sitt eget tillstånd? He-he-he?)
Gny!
Okej, så här säger Nationalencyklopedin:
sardoniskt leende [-du:´-], som medicinsk term stelnat leende som förekommer hos patienter med stelkramp och som orsakas av kontraktioner i muskulaturen kring munnen. I allmän betydelse: hånfullt leende.
Och så när jag går till jobbet i veckan så ser jag ju den där liraren jag har så hemskt svårt för, fjäskaren, lismaren, det stora TV4-egot. Ja, jag twittrar bilden och ordet då. Men ändå. Repris kräves här i CDB:n. Om detta inte är ett sardoniskt leende, då vette fanken:
Bilden ovan säger mig att detta är hin håle själv, någon som gör det värsta med din familj och sedan toppar det med att göra detta med dig själv. Det är så jävla läskigt att jag tappar hakan. Fatta var det där pekfingret kommer att hamna om han får tag i dig!!!! Fatta! Och så kommer man att se det där självbelåtna leendet i resten av sitt liv. Någon som verkligen tror att han är gudasänd och överjordisk.
Jag önskade att jag var 14, så jag inte var straffmyndig just då (lite snack med någon soss-tant bara), då hade jag dongat bort ondskebilden med en gatsten, för att skona andra att se denne SARDONISKE människa!!
Det där är decembers läskigaste.
———————-
Fjollade ju genom att inte skriva cdb igår. Så jag får köra två ding-bilder från journalistikens bakgård idag. Hoppas någon vågar klicka och inse var sanningen finns:
och underbara:
Kom ihåg var ni läste det först. Det var här, inte i Aftonbladet.
————————–
Somnade tre natten till måndagen, klockan var ställd på sju. Men jag vaknade sex. Tjoho! Upp och drog i mig lite julmust som jag så förutseende köpt. Julmust är godare än någon jävla jos av apelsin.
Tog mig till jobbet. Möte. Var där i mycket god tid.
Sedan var det vaccination. Gratis. Mötet gjordes kortare så att alla skulle hinna med att stå i kön, det fanns inte riktigt så det räckte åt alla.
Stämningen var att alla naturligtvis skulle ta denna gåva. Man kunde till och med få ett dubbelshot, som skyddade mot vanliga influensan också.
Men vi var några som gav fan i det, det var vi, som sitter med full hand eller inte. Som nu är körda, eller inte. Som inte ville av olika anledningar. Ingen gnällde att vi var ”osolidariska”, som det heter (om de ens fattade det).
Sedan kom slaktlammen tillbaka. Ont i armen, kände yrsel. Snackade om att det var bättre att må dåligt en vecka av vaccinet nu, än att bli sjuk under jullovet.
Jag vet inte om jag gör rätt. Klart jag inte vill ligga i någon konstgjord lunga för att kunna andas, men ändå, men ändå, tänk lite….
Lite tänker jag på de där självmordssekterna i staterna, ibland i sydamerika. ”-Ta sprutan bara, så kommer Gud!” Och folk lydde och så var det hej och hå med dem. Men jag har nog för livlig fantasi. Fast, när det kommer påbud uppifrån, från media, från chefer, då är alla på, så lydiga, så okritiska. Och så snackar de högt om att de som inte är ”på” är osolidariska!! Vafan!!!
Det skrämmer mig. Det skrämmer mig mer än vaccinet i sig, som säkert inte är så jävla farligt, fast folk blivit lama, dött, och börjat gå baklänges, he-he.
Nä, det är tryggheten hos folk. Säger ”experter” att det är okej, står det i tidningen, då är det okej. Man litar på makten. Så enkelt att manipulera detta folk, så enkelt.
Det vore kanske enklare, och i dessa klimatmötestider riktigt, att bötfälla folk och sätta dem i karantän några månader (folk med flis) när de kommer hem från sina onödiga jävla resor till Asien och har med sig dessa sjukor i form av bakterier och virus. Jag menar, de kommer inte hit via vinden. Och hade de rest med bil, tåg, åsna, cykel så hade de varit friska när de kommit hem. Det är flyget som är faran. Wow, en egen konspirationsteori, nästan.
——————
Tre arbetsdagar och en avslutning kvar (fredag). Sedan jullov. Det är fantastiskt med mitt yrke. Helt plötsligt får man ett par tre veckor ledigt, mitt i vintern. Det får inte många andra. Det är bra, och det behövs. Ingen som inte är inne i min branch hajar vad det tar på en, även om det är givande, trevligt. Man är TILLGÄNGLIG hela tiden, man ska kunna ALLT hela tiden, man har ansvar för så enormt mycket. Utan dessa uppehåll, då vore det kört. Så enkelt är det. Jo, jag menar det.
Men naturligtvis frukar jag jullovet i år. Verkligen. Verkligen.
——————
Har inte gjort något åt lägenheten idag eller igår. Men nu har jag siktet inställt på köket. Få det att bli okej. En bit i taget. Juldagen ska Baggo och frk Lizzo komma hit, och då kör vi som vi gjorde förra julen, livesändning från vårt snack och festande över nätet, från just köket. Så jag måste få det i ordning. Nu i färg, he-he. Håll utkik efter länk här. Det blir ett gäng timmar och möjlighet till chatt finnes.
Stora Anexet och sovgemaket får jag ta i vår, precis som vinden. Lite i taget. Ja, hallen ska jag väl fixa också innan jul.
Hej hå. Kommen till mig, vackra kvinnor med särk och ljus i håret, jag ska ta emot eder som det anstår en Baron, jag lovar, och jag ska se till att ni får tjänst på mitt slott, sedan. Barnen som tillkommer av vår förfröjdelse denna dag ska få gå på progressivt dagis här i källaren, montesori eller vad som helst för skit, färger, ljud. Men det där snacket kan vi ta sedan. Ni kvinnor är ju, och har ju, blivit så lurade av svin i alla år, vilket ni går igång på, så det tar tid att se en riktig snubbe. Jag kan vänta med förklaringar. Jaja…
Äh, med iPhone, jag kan inte låta bli att gå händelserna i förväg (det jag skriver om nedan, tror att denna video har sin plats här, via Super-8-formatet):
———————
Dagens Ding:
Klicka på bilden ovan och njut av sann journalistik.
———————-
Letade i mitt digra bibliotek av filmer och bilder och hela rubbet. Hittade den här. Den är från 2002. Det är väl ungefär åtta år sedan. Den är i rutten bildkvalitet, men så var man tvungen, faktiskt, att komprimera förr, så det skulle funka på webben. Men den är väl värd att digga ännu en gång.
Det är Bagliari, det är Bluespolisen och naturligtvis undertecknad. Jag tycker det svänger fint. Tror den togs när Kalix fyllde 4-0, i hans källare.
done
Yeah, bravo va? Och vi bara körde på, he-he.
———————-
I min nya kraft att fixa Baronborgen, så tog jag idag, i kväll, tag i toaletten/badrummet.
Jag laddade med all kraft och så skurade jag toalettstolen, handfatet, golvet, väggarna. Hölls med det i någon timma (med avbrott för telefonsamtal med Häcken från Scottland).
Här är tre bilder som jag stolt visar upp. Jag är fanimej på gång.
Hoppas jag kan ta köket i morgon, eller delar av köket, har jag redan, sedan några dagar, pantat burkar, och rengjort spisen. Jag är stolt över mig själv.
Baggo har ju koll på mig (ville jag skulle komma över men jag sa att jag hade detta projekt på gång), här har han nu beviset. Jag slet verkligen. Och jag la in mattor och allt. Känner mig vuxen, känner att jag är på. Och, ni, ni som läser här, ska veta, att det såg ut som er värsta mardröm på min mugg innan jag började, verkligen, det var fy-fan!
Burkar, spis, disk, (jag diskar varje dag), toa, och så, kanske, i morgon, alltså idag, köket. Sedan är det stora rummet, och vinden, och sovrummet och… Men jag ÄR VERKLIGEN igång nu. Hurra. Tog åtta-nio månader att vakna, må jag inte somna igen. Här skall göras fint.
Ska nu gå till badrummet/muggen, ta en bira och fira. Surfa från min iPhone, he-he. Med tomtebloss, äh, det har jag ju inga kvar.
Äh, okej, jag väntar tills jag lagt ut allt detta som jag skriver.
————————-
Sov till fyra på eftermiddagen. När jag vaknade var jag lite skraj, för det lyste på toaletten. Tydligen hade någon del av mig varit uppe på natten och fixat i badrummet. Det såg inte ut som det brukar.
Ute var det mörkt.
Jag la mig i soffan igen. Plötsligt slog datorn igång. Lite läskigt. Men jag sket i det där. Somnade om. Sov till åtta på kvällen.
Så ringde Baggo, skulle jag komma över. Men det orkade jag inte, och jag hade vaknat med feelingen av att jag skulle fixa badrummet. Så det gjorde jag. Och så ringde Häcken, och så ringde Baggo igen och kollade att jag hade fixat badrummet. Ja, he-he, fräna polare man har.
Så gick jag ut.
Över stan. Idioter med sina snygga flickvänner, som bråkar. Varför är folk inte glada när de har varandra?
In på Biskops efter gångrundan. Micke och Malle och det där gänget satt där. Men det var fullt, så jag satte mig själv på ett annat ställe och såg tragisk ut. Men, tro mig, det är okej. Att sitta med en bira och uppleva världen runt omkring är inte alls illa. Att slippa vara social, men ändå vara med folk, det är finemang. Jo, de jag nämnde ovan ville väl att jag skulle ta en stol och sätta mig vid dem, men jag ville inte. Dagens öde var att sitta själv.
Sedan tog det ju inte mer än kanske 20 minuter så satt jag med massa folk jag kände, Hitler, Bluespolisen, vakt-flickan och lite andra.
Det var trevligt. Mycket gagg.
Och så stängde de, de stänger alltid när det är som trevligast. Och då gick jag och Bluespolisen hemåt (vi bor åt samma håll, vi skulle inte böga, för ingen av oss är bög, i alla fall inte jag, tyvärr, he-he-he).
På Våghustorget, som just upprustats för 50 miljoner blev vi stående. Det var så ofantligt fult och dumt att man bara kan häpna. Och så kom Hitler med sin nya tjej, och de höll med.
Vad är det för människor som är stadsplanerarer, arkitekter, egentligen? De är ju bara bluffar!!! De är ju bara svin, de vet ju inte ett skit. Men okej, de har slips, så därför lyssnar politikerna på dem… urk.
Det är fy-fan, så fult och osocialt. Betong, några unga träd, åtta träd, och julbelysning i fem, varför bara fem? Tog stålarna slut?
Äh!
Och så gick jag hem och började skriva det här, och lägga ut det här ovan.
——————–
Min gamla flytande tvål Wash and Go finns inte längre på ICA. Jag fick panik., Kollade i en kvart i hyllorna. Förstår inte vad som är tvål att tvätta sig med, förstår inte vad som är tvål för män. Vill inte köpa något tjejigt. Till slut köpte jag Head and Shoulders för skallen (jag har huvud, om än inte så mycket hår) och något annat skit för kroppen.
Men det där är som i affärer för att köpa kläder numera. JAG HAR INTE GÅTT I NÅGON KURS! Så jag vet inte vad som är för män, och vad som inte är för män. Det är ju ett helvete att man inte ens kan köpa tvål längre. Och, det här säger jag hårt, det är inte jag som ska känna mig som en idiot!
Har en affärsidé. Ska lägga ut den här, nej förresten, skiter i det, den kan göra mig rik, men den bygger på att ha ett ställe där det finns allt det där som snubbar vill ha, behöver ha, utan att springa runt och känna sig som idioter (nu snackar jag inte om bög-snubbarna som har koll).
Äh, jag ger upp, jag lägger ut min affärsidé.
Ett ställe där det finns Levis jeans, boots, fillingar och t-shirts. Tvål och rakgrejer, strumpor.
Ett enda ställe där vi som är män kunde spatsera in och få rubbet. Kunnig personal som ser vad man är för lirare redan i dörren.
Vi går dit, vi är vi män, en eller två gånger om året, Och så fyller vi på vårt förråd. På ett ställe. Och kan gå hem sedan. DET ÄR EN AFFÄRSIDÈ SOM SKULLE FUNKA!
Så då tänkte jag att jag skulle köra en artikel från det numera nedlagda vetenskapsmagasinet En Ding-Ding-Ding Värld här varje dag tills det nya året 2010 inträder (nu blir det väl rymdålder?). Det finns ju massor av nyheter som vi glömt. Nu tar jag fram dem, från denna halvt bortglömda tidning, så vi kan förundras. Låter inte det rart?
Okej.
Denna, lördagens artikel är denna:
Bara att klicka så kommer den upp stort och det går att läsa det intressanta journalistiska som skrivits och fotograferats. Det är egentligen enormt att sådan här journalistik fanns innan gamla arbetarrörelsetidningen Aftonbladet köptes upp av norrmännen och blev som den blev. Men sådant här fanns tidigare. Njut. I morgon, ett nytt reportage. Som sagt, varje dag till och med nyårsaftonen. Sedan ska vi rösta vilket som var bäst.
————
Känner mig lite ”out-law”. Varför? Tja, jag bad en kollega dra åt helvete, inför hennes fästman idag. Vem det var kan man ju räkna ut med lilltån.
Mitt problem var att jag nu, när det blir två salar med mitt operativ, det jag kan, helt plötsligt får jobba på det andra operativet en dag i veckan. Det ser jag som en jävla omöjlighet. Som jag kämpat, som jag uppdaterat, och så kommer plötsligt frk X och tar plats. Helt orimligt, jag menar det, helt åt helvete.
”-Ja, vadå, du har väl fanimej aldrig lagt två strån i kors för någonting här, aldrig riskerat något, bara lallat med chefer, utan mig skulle det inte finnas några Maccar alls, det är åt helvete, det här måste fixas!”
Och då säger den där att jag bara ska ta det. Och det kan jag ju inte. Hon kör fullt upp med Mac och det är enligt hennes jävla fega logik helt okej, den där medlöparlogiken som jag kommer ihåg (allt för väl) från gamla plugget. Och tack och lov gjorde jag mig inte olycklig.
”-Bra, då kan ju du uppdatera, städa, fixa när saker går sönder på kvällarna, eller vara kvar här när nätverk inte funkar och tekniker kommer hit!”
”-Nej, det ska du göra, vad är du för svikare?”
”-Är jag en svikare, kyss mig i arslet, vad har du gett, du är en jävla fegis som drar nytta av mitt kämpande för att få de här apparaterna, och så nu, när vi får två salar med dem, så har du mer tid med dem än jag här, DET ÄR HELT ÅT HELVETE!”
Jag hade försökt vara resonlig. Men som vanligt märkte jag att det inte gick.
Nä, orkar inte skriva mer om detta nu. Men glöm att någon som inte gjort ett skit för hur vi har det, ska sno mig på tid med mina arbetsverktyg. Glöm det! GLÖM DET OM JAG SÅ SKA FÅ SPARKEN! Och då jävlars!
Nu vet jag ju att yngre medarbetare faktiskt är inne här och kollar. Det är ju en risk man får ta som cyberbloggare. Till er vädjar jag bara: Håll käften, den här striden är min! Hördes det? Just det!
————–
Körde livesändning från min iPhone idag igen. Och nu hackade det inte. Mina yngre medarbetare diggade. Några såg chockade ut när jag gick förbi dem med min iPhone och så såg de en sekund senare sig själva på projektorn, på en webbsida som visade film, från staterna. Najs.
————–
Hem.
Sov.
Tvättade.
Åt.
Drog ner och träffade Baggo, fru Lizzo, Bluespolisen, Micke, ryss-frun, och andra. En kanonkväll. När det tog slut hade alla tagit taxi när jag kom ut, så jag gick hem själv. Helt okej.
Mig, mig-själv och jag.
Singing in the rain, annan version än för någon dag sedan, softa, låten med Gene Kelly kommer efter ett tag, nu är det Kubrik, Alex sjunger, och det är Clockwork Orange som gäller. Njut och känn kontrasten, fast, akta, det är kanske jag (lite Beethoven först):
Rocka spä! Och dra så åt fanders att ni inte ens vet det, ni som tror ni kan köra upp mig! Fy fan!
Det har känts okej att inte blogga på några dagar. Att bara göra som jag vill, att inte låta denna blogg styra mitt liv fullständigt. Och som top of the pops har jag inte varit flitig med att kommentera kommentarer heller. Känner mig fri på något sätt. Ska fortsätta med det (jag läser dem, tack som tusan, behöver dem, de är min bensin).
———
Idag då. Tekniken har hunnit ifatt mig och min iPhone. Företaget Ustream har släppt en applikation på iTunes store, gratis, som tillsammans med deras streamingtjänst (också gratis) streamar ut live-video från min iPhone. Gissa om jag var på och laddade ner den prylen, och testade. Det är just sådana här grejer som gör mig glad nu för tiden, nya tekniska blogglandvindningar:
Ovan ser man vad jag ser när jag vill sända live-TV över internet från min iPhone. Och motivet var början på detta inlägg.
Det är inte klokt så fränt det är. Bara att tuta på. Adressen till sändningen ser man där i mitten, och man kan på förväg embedda den på någon sida (bädda in, ge plats åt), och vill man inte det, så syns den på Ustreams sida som man har (som också har adress man kan skicka till intresserade). Äh, det är så jävla fränt.
Så nu, var jag än är i landet, om jag inte är i ett blytungt skyddsrum, är det bara att streama ut video på nätet live, i färg, och med ljud. Det är gratis, men det drar rätt mycket batteri från iPhonen, fast det får man ta.
Jag har testat via mitt jobbkonto nu i kväll. Ska testa mer, så jag kan köra två olika, den mer sociala jobbprylen, och den så enormt stygga tokfräcka Baron-prylen, som jag kan göra, he-he.
Men digga, cyberbiktfädrer, jag behöver inte längre sitta vid en dator, eller framför en videokamera och så lägga upp. Jag kan lägga ut live, var jag än är, och så bestämma om det ska sparas och få finnas att se på samma ställe senare, direkt från fånen.
————–
En annan tjänst på nätet, som jag vet att mina cyberbiktfädrar är lite blyga inför, som jag boostat de senaste dagarna (fattat da shit om) är Twitter. Vilken jävla härlig tjänst det är, om man använder den rätt, alltså om man har kunskap om hur man gör. Jag lägger in en adress här, till en sida (som jag kanske har gjort) med sådan god information så ni förhoppningsvis inte ska känna er så utanför längre, att kolla på, om ni vill vara med i rymdåldern och gå ur era Fred Flinta-hus och åka ufo-tefat, när ni har tid och lust, på svenska:
Nä, förresten, jag lägger in en film här, och skiter i vad jag skrivit på annan plats (på jobbet) och så en länk till en sida på svenska som verkligen hajar det här, och det är lätt som en plätt, okej? Äh, ni har inget att säga till om, här:
Den har något år på skallen, och beskriver väl verkligen bara grunderna. Lite tråkigt kanske, men ändå. Om man har det med sig, så man fattar, och det måste man göra, så läser man sedan vidare här, skitbra berättat, alla hajar:
Så kom igen nu, jämnåriga, underåriga, överåriga cyberdagboksbiktfädrer och mödrar. Det här är grejen! När ni är på kan vi bytas namn och prenumerera på varandra.
—————————
Fick ryck för ett par dagar sedan. Nu skulle jag panta alla jävla burkar som fyllde mitt kök (i kubikmeter räknat). Jag har köpt många burkar, med innehåll från ICA sedan april, men inte pantat en enda gång. Kan inte, har inte det i hjärnan, hatar att panta.
Nästan varje gång jag gått ner för att handla, läs: varje dag, har jag kommit på mig med att jag glömt ta med mig ett par kassar med burkar.
Men nu, rätt av, så bara visste jag, att NU JÄVLARS ska alla burkar ut och in i automaten, och generera stålar och återanvändas.
Jag kan ju inte göra något i liten skala. Så jag gick ner TRE gånger under söndagskvällen. Varje gång med ett stort gäng fulla ICA-kassar. Jag tog maximalt vad jag kunde bära och få med mig. Detta innebar att vänsterarmen stod rätt ut, och så var det kassar med burkar där.
Ska vi säga att jag pantade lite över 600 burkar på tre vändor ner till ICA….
Kände mig stolt, men hade en vända kvar, tog den på måndagsmorgonen, trots en enorm smärta i kroppen. Det var väl en 150 burkar till. Men sedan var det slut.
Ordningsfråga.
Jo, ja, jag gillar folkbira, jag gillar att dricka det till mat, eller som sällskapsvin. Ja, jag är dum i huvudet, det är dyrt, det innehåller den förfärliga alkoholen. Men det är lagligt, och jag har rätt ålder för att bruka detta, och det säljs i vanliga affärer.
Jag är nästan aldrig på bolaget och köper sprit eller vin eller annat. Jag gillar helt enkelt att sippa på en bira utan att bli elefant-öls-packad.
Men då jag har en defekt som gör att jag inte pantar som vanliga människor så får jag högar hemma, alldeles för mycket, och nu, när det inte gick in en enda burk i lägenheten längre, då ”overdoade” jag det hela genom att panta hela rubbet på en enda gång.
Resultat:
Kunde knappt gå.
Kunskap:
Jag är nu så jävla gammal att för mig är att panta burkar lika med att bli handikappad.
Och det blir jag hårt sur för.
Men smärtan och stelheten gick över, nästan allt, på två dygn. Det var inte samma som förra ont-i-ryggen-prylen jag hade för någon månad sedan, tack och lov. Men det är väl ändå fan, att så fort man använder muskler och rörelser man är ovan med, ska man lida! Ska det vara så? VA? VAAAAA?
————–
Och igår gjorde jag rent spisen.
————-
Idag hade jag tänkt göra toaletten barnvänlig och bakteriefri. Men det gick jag bet på. Provar den prylen under torsdagen. Min plan är att hygienisera det jag kan, för att sedan börja ta låda för låda, kasse för kasse, av morsans prylar och bestämma vad jag ska ha, vad jag ska lägga undan, vad jag ska sälja, vad jag ska slänga. Så att jag sedan kan vistas som normala människor gör i sina boenden, utan högar, utan packlårar, utan lådor överallt.
Dessa val önskar jag inte min värsta fiende.
Jag har det blä, men nu är jag mogen, nu måste det hända något. Och det är bara jag som kan få det att hända. Jag ber till makterna att jag inte ska få någon jävla krämpa som gör att jag inte kan fortsätta med detta, min planering. Nu måste jag ta mig i kragen.
————–
Ja, äh, nu får det räcka. Kom på att det var sista delen av Morden, eller Graven eller vad det heter, den där grejen med Kjell Bergqvist på SVT i kväll. Missade den, men nu ligger den ute på SVT-Play. Jag ska njuta, sippa lite på en bira, smeka lite OBOY med grädde, och kanske pop-corn.
Och mitt i det där, ska jag, trots att jag visserligen saknar en god kvinna vid min sida, vara glad över att jag inte har någon dockskåpsfacist som gör mitt liv till en pina, som så många av mina ”bröder” står ut med, för de tror att de här brudarna ska fatta någon gång. En väntan på murva, en murva som aldrig kommer för dem. Äh, vafan, är de inte torra bakom öronen, kan de gott ha det.
Ska jag ha en kvinna ska hon vara både väluppfostrad och god (och stygg, fast inom ett annat område än att vara en jävla häxa som borde hänga med Hitler). Leve friheten, för fanken!
Värre än att få ner hjärnaktiviteten till samma nivå som fingrarna (och jag skriver jävligt snabbt ändå) är att hitta på rubrik till alla dessa inlägg. Jag ser den blanka sidan framför mig och så är jag helt blank i skallen, och så skriver jag något.
Ovan är töntigt, men det får jag ta. För jag vet ju inte vad jag ska skriva förrän jag har skrivit det. Jag bara kör på. Men gör allt kronologiskt. Och så, när jag lagt ut allt, så rättar jag, och så lägger jag ut igen, med rättstavningar och rätta syftningsprylar i meningarna. Och ibland kommer jag på att jag vill lägga in någon extra bild eller film. Så, om man ser det jag skrivit sent på natten kan det löna sig att kolla igen efter någon timma, då kan det vara boostat här.
————
Okej. Vill lägga in en bild på mig här, och sedan diskutera den:
Bilden ovan är jag, som hyllar Hitler genom att haila och se bister ut.
(Äh, behövde rita andra armen också, jag är ingen tecknare).
Men idag, i kväll, när jag rakat skallen så det är 4 millimeter över huvuet, och rakat nacken och allt, och rakat ryggen och fixat allt på framsidan och allt (tyck inte att jag är äcklig, det är så för oss män med manliga könshormoner, det växer hår över hela jävla kroppen, utom på skallen ibland, och hur som, man måste rensa).
Då står jag där och kollar in mig i profil i spegeln efter att ha rakat bort sju kilo kroppshsår, och så ser jag då magen som sticker ut som hos en gravid 14-åring. Vafan?
Alltså, resten av mig är helt okej, benen är okej, arslet hänger inte utan är fast, ryggen hänger inte, men så har jag en jävla ölmage på mitten som står ut så man vill hoppa från något torn och födas åter som något annat.
Och precis ovanför magen, där är det platt och okej igen, vid bröstkorgen.
Jaja, jag är ju många år gammal. Det får jag ta, jag är inte tonåring. Men ändå, det enda som jag egentligen har att klaga på är den där jävla buken! Så nu lägger jag ut den här, i CDB:n, och säger:
”-NU JÄVLARS SKA DEN BORT!!!!!”
Var snäll och bortse från min illustration av mitt könsorgan ovan, vet inte vad som hände där, jag ritade snabbt, he-he-he.
Men faktum kvartstår.
Nu får jag fanimej ta och skärpa till mig. Jösses!
Och, det ska jag göra. Vänta bara.
Six-pack-Baron på Böda 2010, vänta bara, håll i brudarna, ojojojojojoj….
—————————-
När jag gick ner på dum-i-huvudet-stället i kväll så gick jag förbi Våghustorget. Kan bero på att jag bor där brevid. Men det fina är att man där satt upp en brevlåda där barnen kan lägga önskningar till Tomten.
Så jag tog kort på det med iPhonen. Fast man kunde inte se vad det stod på lådan så jag redigerade i ett program så det skulle synas och la upp en pratbubbla. Smackade upp på Facebook och Twitter. Ja, äh, så var det. Och nu lägger jag den här.
————————
Jag mådde rätt okej när jag vaknade efter solnedgången idag på lördagen. Och så körde jag ju min kropps- och huvudrakning men blev illamående. Magen stack rätt ut.
Gock ner och köpte biff och bira på ICA. Tryckte i mig ett par bira, och så släppte det i magen. Jag var riktigt illamående, det kändes som jag skulle spricka. Men efter ett par folkbira var jag på banan igen.
Åt biff med pommes och lingonsylt.
Gick ner till vanliga stället, passerade Lilla Örebro, där de i vanlig ordning stoppade mig för att få in mig där (krögaren), men jag slet mig loss, för jag ville till det sega stället vid Stora Hotellet.
Där på Biskops hittade jag ett eget bås, men det tog inte lång tid innan ett sällskap invaderade mig. Det fick de väl göra, jag sket i det, sörpla på min bira och lät dem vara nervösa om hur farlig jag var, för jag såg sur ut…
Sedan ger jag fan i det där. Går till baren. Och så kommer hon bruden, trevlig jävla brud, som jag brukar skoja med, hon är ihop med en av kockarna. Hon är på och hej och hå. Massa metall i läppar och tunga och mun och allt. Vi har gemensamt att vi diggar Beyonce, specielllt den där oh-ho-o-ho-o-ho-ho, som jag alltid sjunger om jag ser henne först, eller vise versa:
För övrigt måste jag säga, om ovanstående låt, att det fanimej är en root-blues. Så jävla enkel, inga konstigheter, det är blues, men det fattar inte svenne. Och jag gillar den.
Hon bruden jag sitter och snackar med (och jag sitter faktiskt med Perra också, gamle gode Perra, min Boy-Toy från Öland, som nu har slutat jobba på Biskops och är någon slags jävla SYO på någon friskola, men nu är han där), säger så plötsligt:
”-Jag var smal när jag träffade min man!”
Nu är hon allt annat än smal. Jag ryggar.
”-Men eftersom han är kock och så, har jag blivit så här!”
Bönan är skitfrän, snygg, fast jätterund, ja, en tjockis, men det gör inget, och jag pratar gärna med snygga tjocka kvinnor, speciellt om de är trevliga, som denna, he-he.
”-Äh, vadå, vad menar du?”
”-Jo, jag var som en pinne innan jag träffade honom, nu ser jag ut så här!”
Och här kommer det vackra. Här kommer jag, Baronen, han som inte kan hålla käften, här säger han (tredje person singularis) så här:
”-Aha, din snubbe är en ”feeder!”
Och så garvar jag arslet av mig, liksom Perra, och faktiskt också bruden.
En ”Feeder” är en snubbe som vill ha feta kvinnor, riktigt feta, helst ska de ligga i en säng och inte kunna resa sig alls, och så matar denna ”feeder” henne och älskar att ha den kontrollen över den feta kvinnan.
Ingen blev arg, bruden hajade och garvade, Perra höll på att dö, och jag skrattade i fem minuter utan att kunna andas, ha-ha-ha-ha, he-he-he-he.
Vänta, här är feeding-porr (inget naket, bara lättklätt och med godsaker som äts). Kolla bruden som är tjock och äter. Hm, undrar om jag inte är en liten feeder majself, he-he, börjar komma igång nu, arghh…..
——————
Sedan tog allt slut. De stängde. Jag gick själv hem över stan. Inte närmsta vägen, utan förbi där alla var, där allt ont händer, där folk slåss. Men inget hände. Och så kom jag hem, och började skriva det här, den här dagen.
När jag såg den här i TV på reklam-TV:s barndom så dånade jag. Jag blev inte homosexuell om någon tror det för att snubben som lirar huvudrollen i den här reklamfilmen för Levis jeans har bar överkropp, kom igen, det trodde väl ingen.
Nej, det var av två orsaker (och det är rätt kass kvalitet på de här sekundrarna, men kolla). Den ena prylen var låten, den smackade mig hårt, det är blues. Den andra var att jag såg mig själv där i Spanien när jag flydde från det där hotellet där jag lägrat den norska kvinnan ungefär vid 1978. Vakter och skit jagade mig då jag tog mig från hotellet men jag bara hoppade över till nästa snobb-gård. Och det bara fortsatte, ungefär som i filmen ovan. Jag var knappt 20. Hon var nog minst 40, så jävla snygg kvinna, gift med en av Nårjes (!) värsta företagschefer, he-he. Jo, jag har varit stygg jag också. Och då hette det inte milf, då hette det blommad kvinna som visste vad hon ville. Och, ja, jösses, och ha-ha, nu mår jag rätt skönt när jag tänker på det hela. Fast hon är väl, om hon lever nu, i 70-årsåldern, skit samma. Allt det där kommer i min roman, om jag någon gång får arlset ur vagnen.
Originalreklamfilmen, i bra kvalitet, är så jävla bra gjord, hur som helst. Och nu, nu i kväll, fick jag tag i den, har försökt många kvällar, nu hittade jag den.
————
Sedan.
Ring inte män som kommer med vita kostymer till mig med snörning. Vill säga det. Först.
Jag är en lugn människa, en, tycker jag i jallafall, civiliserad människa. Jag är anti-våld och allt det där. Jag tror på fred och kärlek och allt annat löjligt.
Men.
Sedan några dagar har jag känt våldet i mig. Våld. Jag vill göra elaka saker mot folk. Inte vem som helst, men jag har jussom önskat att någon råbarkad idiot ska komma och hota mig så jag får sparka pungkulorna av honom och sedan bita ut adamsäpplet från halsen och spotta fem meter, som man ser i filmer numera. Något sådant. Och det är ju inte friskt.
Men så har jag känt.
På jobbet i förrgår var jag lite förvirrad. Jag skulle fylla i något skit om mina arbetstider, och jag fattade inte. Och då, till min förvåning, så slängde jag papper och penna och hela helvete i väggen (jag var själv i rummet). Så jävla larvigt har jag aldrig uppträtt förut. Men det kändes skönt.
Mer våld.
I går kväll satt jag och kollade på TV i kalsongerna. Då kände jag att det drog i arslet. Jag förde ner fingret och, jepp, det var ett hål precis vid bajsan.
Det där har irriterat mig länge på de fillingar jag köpt på Intersport. Sådana jävla fruktansvärda frätande gaser kan jag väl inte ha. De jävlarna kör så att tyget ska gå sönder där, så att man tvingas köpa nya. Lurad igen!
Så mina fingrar började dra i det där hålet. Och mer, och mer, och jag slet och jag SLET och jag rippade, dödade de kalsonger jag hade på mig så det bara blev trasor kvar. JÄVLA SKITFILLINGAR!
Något sådant har jag aldrig gjort förut, slitit av mina fillingar (kryptonitgröna för det tyckte jag var så kasst när jag köpte dem, att de fanns, att jag köpte dem just för det) när jag haft dem på mig. MED ONT VÅLD, MED HAT.
Så här ser de ut nu, där de ligger i hallen:
Dö, jävla kalsonger, dö!!!!!
————-
Och så kunde jag inte somna i går kväll. Låg och vred mig, var hur trött som helst, och så kände jag den där JÄVLA AGGRISSSSSSIVITETEN IGEN!
Så jag störtade upp, hur trött jag nu än var, och skuggboxades, hoppade, slogs i luften, i tio minuter, och blev ändå inte lugn.
Vad är det med mig?
—————
Jag är så jävla arg.
Jag är så jävla ledsen.
Jag är så jävla besviken.
Men missförstå mig inte. Jag gör mitt jobb. Jag garvar. Jag är social.
Men bakom allt detta vanliga, då, där…..
Tja.
I måndags jobbade jag tretton timmar på jobbet. I tisdags bara 11, och idag 9 timmar. Det är helt okej.
Höll på att falla idag. Men så gick jag hem efter att ha fullgjort alla timmar, med det vanliga plus möten. Jag har det bra här hemma. En dator, med internet. Så är man på igen.
——-
De där som jag försöker lära ut prylar till. Som använder verktyg jag gett dem till detta som är så enormt bra, de fick en uppgift häromdagen. Tänkte visa några resultat, bara två, någon minut var.
Det är ju så, vilket jag lärde ut, att 70 år efter upphovsmannens tragiska bortfälle så försvinner rättigheterna till den film som man gjort. Han som gjorde Nosferatu 1922 dog i början på 30-talet, så där är det fritt fram.
När jag ändå är inne på grejen kan jag ju upplysa om lite information. Bram Stokers änka ägde rättigheterna till Dracula-prylen, och de kunde inte komma överens om stålar när filmen spelades in, så Dracula fick heta Nosferatu och så ändrade man lite annat. Dock, detta kom man inte på något sätt undan, utan filmen fälldes av dåtidens FRA, och alla kopior skulle brännas. Vilket gjordes, minus tre. Tack vare dessa tre kopior från 1922 har vi nu kvar den värsta, i mitt tycke, gaaahhh, vampyrfilmen som finns.
Då jag är en jävligt cool nisse så satt jag och ”seedade” ner det hela med ”torrents” (dessa begrepp inom citationstecken anger det Bror Duktig hatar mest). Det var enormt roligt att ladda ner denna fullt lagliga film på jobbet, inom Örebro kommuns nätverk med sina STASI-spionprogram och censurskit. Jag väntade på tankepolisen, de pk-riktiga, idioterna, att de skulle komma och arrestera mig, behängda med koppel och allt, men ingenting hände. Jag sa det till mina medarbetare:
”-Snart stormar de in och griper mig, ta kort på det då!”
Rullen är nästan två timmar, jag fick hem den till slut.
Dagen efter kom de här som jag ska visa hur saker och ting går till. Och då sa jag som det var, att jag har laddat hem en film, men, det är helt lagligt (och bla-bla-bla och lärde ut vad som är rätt och vad som är fel, ja, ni fattar). Sedan fick de i sin tur, alla 16 ladda ner den från mig. Och så uppgiften.
”-Det var stumfilm på den här tiden, och svartvitt. Nu ser ni den med skitljud och lite färger som lagts över som filter. Det är skit samma. Ni ska, i Apple-programmet Garageband, fixa nytt ljud till varsin scen, en scen ni själva väljer ut!”
Och så gjorde det det. Jösses, de var kreativa. Jag visade hur man lägger filter på ljud och bar sig åt.
Nåväl. Här är två exempel. De är 16 bast, och jag tycker de här exemplen är finemanga. Det är kul att jobba med det jag jobbar med ibland (äh, oftast):
Och så:
Dessa är dem jag sett idag, det kommer säkert fler ljuvliga ljudvarianter.
Ja, jag sa åt dem att säga åt dem därhemma att den där jag, alltså jag, laddade hem film från nätet, som jag kopierade 16 gånger och lät dem hållas med, fast det var lagligt, he-he-he-he.
—————
Mig, jag, mig själv.
Jag är bongo.
Styrfart.
Jag bara håller ut.
Det får räcka att säga så för nu (jävlars, Strega ringde mig idag på jobbet, jag har inte ringt tillbaka, nåja, det ordnar sig i morgon).
Någon gång rensar jag upp, fysiskt och psykiskt i min tillvaro. Nu är det inte kul. Jag har kul när jag jobbar, med det jag ska jobba med (inte möten och annat skit). Jag vet vad jag gör, och vad andra inte gör, hur mycket arbete jag lägger ner som INTE NÅGON JÄVEL SER, och det är irriterande på många sätt och vis. Jag gillar inte svineri mot mig. Det svinas. Gud får fixa hämnden, det står så i bibeln. Arslen!
————————-
Det är snart jul. Tjoho! Låt oss garva och njuta av kylan och mörkret.
För tillfället ligger denna blogg på mellan 72 och 120 unika besök per dag. Det betyder att betydligt fler gluttar än skriver kommentarer. Och det är okej.
WordPress är ett fränt verktyg att blogga i. För när det räknas här, räknas inte sökspindlar från t ex Google, inte heller om man går in flera gånger och kollar här. Utan det är unika besök varje dag som räknas.
Rimligtvis är det fler än de som ger sig tillkänna på kommentarerna som gluttar här. Antagligen inga från Ugga-Bugga-land, Grönland eller Kap Horn. Utan mestadels svensk-talande, bosatta här i det kyliga. En och annan har säkert kommit hit från betrodda cdb:are (sådana som läser här, cyberbiktfädrer) som gett tipset med den förmaningen att aldrig avslöja att de fick den här adressen från ”xxx”, andra har hittat hit via sökmaskiner eller rena tillfälligheter.
Men. Tänk själv. Man har en drift (jag har en drift), att skriva ut på nätet, rätt ut, för vem som helst att ta del av, och det är vad man (inte man, utan jag) tänker och tycker just då. Inte sedan, inte efteråt, utan just då man skriver. Det är kittlande. Kanske kungen läser mellan groggarna. Kanske Arne Weise läser. Kanske Maud Olofsson innan hon penetrerar ännu en dildo. Det vet man inte. Men man vet att någon gång, någonstans, så är det någon som läser som ger sig tillkänna och skriver en kommentar och ibland presenterar sig lite. Och då blir man glad. (Man betyder ”jag”. Sorry, jag har ”man” i mig, det är dialekt från Västerås).
—————–
Just idag kände jag mig stark, som Kenta från ”Dom Kallar Oss Mods” skulle säga. Nu gjorde väl antagligen det här att jag skrev filmtiteln att jag hamnar i sökmaskiner när folk söker den filmen, och så hittar nya hit, men det får jag ta. Jag är inte rädd. Jag är fanimej inte rädd, jag är en bloggers för fan!
Don´t mess with a blogger, sucker!!!
Men ändå. Det var en ovanlig dag. Jag hade sovit de stipulerade 8 timmarna som socialstyrelsen genom experiment och falsifieringar kommit fram till är det riktiga som levande svensk.
Så jag var stark. På jobbet.
Under tre och en halv timma så sorterade jag alla jävla papper och annat skit som fanns på mitt skrivbord. Släng, spara, spara där, spara här. Svetten bara rann. Jag pantade Ramlösaflaskor, plastflaskor. Fick 12 spänn. Jag la grejer till diskmaskinen, jag röt åt folk. Och jag var rak.
Vid ett tillfälle frågade en kollega mig hur det var.
”-Det är som det är, det är samma, hur så?”
”-Jag undrar om du är sur på mig?”
”-På dig? Ja, det är jag, men det är inte det som gör mig sur, verkligheten är värre!”
”-Vad har jag sagt?”
”-Du tog orden ur munnen på mig på senaste mötet och visade att du inte är så jävla frän i skallen som jag trodde!”
”-Hur menar du nu?”
”-Jag började berätta en pryl, och i den berättelsen fanns en för-pryl, och så avbröt du mig och gick till attack mot mig, som om jag skulle stå för den där för-prylen och lät inte mig få en syl i vädret, kyss dig i arslet, det var åt helvete!”
”-?”
”-Skit samma nu, men som ett exempel. Jag sitter på ett möte och ska berätta om en solig dag. Så börjar jag med natten, när det är mörkt, precis före gryningen, och då, DÅ hoppar du in och våldtar mig och kritiserar mig för att tala väl om natten, och sedan får jag inte en syl i vädret och alla tror jag gillar när det är mörkt!”
”-??”
”-MEN VAFAN!!!! Du tog orden ur munnen på mig, när jag sagt A men inte B och gjorde A till vad jag tyckte och så menade du att det var helt uppåt väggarna, när jag försökte få dig att hålla käften och lyssna klart så bara fortsatte du!”
”-Men varför sa du inte till?”
”-Jag försökte, men fick ge upp, du var som en finsk spets, gläfs-gläfs. Därför att jag har stil. Därför att det är så jävla löjligt att börja bråka inför chefer för att DU fått ett och annat bakom foten, jävla glappskalle!”
”-Aha, men jag menade inget illa mot dig!”
”-Nej, men du gjorde mig illa!”
”-Men vi är väl vänner?”
”-Inte än på långa vägar, ångra dig ordentligt, gör aldrig om skiten!”
”-Jag ska inte göra så mer!”
”-Nej, det ska du inte!”
Jag vände på klacken och gick ut från rummet, han kom efter. Nu var det fullt av medarbetare runt om oss. Kanske ett 30-tal hörde det jag sedan sa. Min antagonist (nej, jag är egentligen inte arg på honom längre, men han ska fanimej ha, sa):
”-Men jag menade inget illa!”
”-Jo, det gjorde du som inte använde skallen!”
(Nu skrek jag, nej, jag pratade mycket högt, jag skiter väl i det där egentligen, men jag njöt av situationen).
”-DU SKA FANIMEJ KÖPA CHOCKLAD OCH ROSOR TILL MIG!”
”-Va?”
”-JAG VILL HA, I MORGON, CHOCKLAD MED GOD FYLLNING I, OCH I SNYGG RÖD KARTONG MED ROSETT PÅ, OCH ETT KNIPPE RÖDA ROSOR SÅ ATT ALLA SER HUR MYCKET DU ÄLSKAR MIG, DIN HÄRSKARE PÅ ALLA VIS. DO IT, OR ELSE!!”
Fan vad skönt det var att säga så. Han blev tyst. Och det var alla runt i kring också, he-he.
—————————–
Sedan skulle jag kunna skriva lite om andra fräna prylar. Men jag har läst (med Strega i åminnelse) att man inte ska skriva för långt, då orkar inte folk. Jag har jag gjort en kompromiss med de där strecken, men …..arghhhhh…… jag måste bara skriva tills jag är klar.
——————————
Den franska filmen ”En man och en kvinna”. Man åker räcerbil på en brygga från havet. Stannar och signalerar med lyktorna. Ett par ungar och en kvinna kommer springande. En hund är som gladast. Poesi, och jag vet inte varför (men filmen är fanimej finemang, och låten är gudomlig), det är i slutet av filmen, men skit samma, jag är där, men inte ett dugg kär eller fånig i nuet, fast jag ser:
Leluc.
Rockfitta! (ett ord som förstör för moralister som kan tänkas läsa här och nyss trodde sig förstå mig).
Chockade mig själv genom att gå och lägga mig i rimlig tid under måndagskvällen, utan vidare dumheter. Och nu sitter jag här på morgonkvisten och har sovit en 8-timmars, som man ska. Aha, det är så här det känns!
Okej, då får vi se hur pass genialisk jag bli idag. Det måste bli något i hästväg. Kommer att uppfinna hjulet, eller något sådant. Spännande.
Rock!
/Baron
(Hm, måste nog betala räkningarna, trodde det var någon dag kvar, och, hupp, det är redan december!!!)
Har bara börjat på sidan. Men vi kör igen i sommar, veckan efter midsommar. Här är början på sidan. Skicka bilder från 2009 till mig (och filmer, ljud) så lägger jag upp det där. Vi kör så det ryker, tills det bara finns en av oss kvar! Om en 40-50 år. http://51party.wordpress.com/"
Det här är mitt krypin på webben. Här skriver jag om vad jag lurar på just när jag skriver det.
Jag har kört mina tankar på webben sedan december 1997. Nu trycker jag mina tangenter här, sedan 070125.
Vissa inlägg ligger under lösenord, enbart för betrodda gluttare. Jag törs inte vara hur ärlig som helst här. Ett tips: klickar man på texten högst upp på bilden här i bloggen, kommer man alltid till förstasidan.
/Baron
2009-fest på Öland, häng på!
Baronen, Henko och Jimmie har en egen sajt inför sommarens tjosan på Öland, 22-29:e juni, klicka: http://50party.wordpress.com
Här nedan kan du söka på vilket ord eller vilken fras som helst. Har jag skrivit det i något inlägg så får du upp det inlägget, eller alla andra inlägg där jag skrivit det ordet någonsin här. Fingemang.
Om Bloggrollen nedan
Även jag läser bloggar. Nedan finns ett urval av mina favoriter. Det farliga är väl att jag loosar gluttare själv på att lägga ut dem här, men i så fall är det nog värt det. Det som är bra ska äras, och kollas. Länkarna öppnas i nya fönster så det är bara att klicka.
Bloggen nedan finns kvar, men det verkar som jag kan lösa allt här i Wordpress, så därför har jag lagt ner den här länken hit, 091010.
Nu när jag har fräsigaste iPhonen (090810) så lägger jag direktrapporter därifrån på ett annat ställe (det är tekniken som avgör). Det är med lösenord tills vidare. Samma som för mina tidigare hemliga inlägg här. Ja, jag är feg. Testa att skicka ett epost om ni vill in.
Klicka dit er om ni törs ni som vet koden:
Baronens iPhoneblogg
Publicerat av baronen 
Publicerat av baronen 
Publicerat av baronen 
