Två filmer från kvällen

Jag körde ett inlägg under det här, för att liksom larva mig och får skriva fula ord. Men nu kommer två rullar som jag tagit med min Eriksson-kamera nu i natt. Hoppas att det är med min iPhone (som jag beställt men inte fått) nästa gång, så det blir bra kvalitet.

Den första visar Baggo och hans böna frk Li och Bluespolisen när de tar sig till Baronborgen via hiss, sedan ställer sina cyklar där de ska vara och så är det hela slut. Njut en stund av mina vänner och mig (alla talar svenska). Och hur lurigt är det inte där i början då Baggo säger åt mig, det jag tänkt i flera månader där vid rullatorn, varje gång jag passerat:

Den andra rullen är också fantastisk, den visar Bluespolisen när han sover i min soffa, och man hör hur han snarkar ha-ha (obs, jag frågade om det var okej att lägga ut, han har inte sett detta, men det var okej, så heder åt Hjelting, han får nita mig i morgon):

——-

Var på 70-årsskiva idag. I Kungsör. Alla släktingar, allt folk, de flesta kände jag inte. Jag kom en halvtimma för sent. Jag var svettig i min lädermundering. Många människor var välvilliga mot mig, andra tyckte mest jag var skum.
Skit samma.

En sak är klar, det finns folk i Kungsör som är mina vänner, inte bara genom att vara släkt, och som är fräna. Men jag kände mig inte social. Det är ett helsike att känna sig obekväm i sådana sammanhang.
Att sitta och svettas. Att prata med damer som är jävligt stiliga men tyvärr 30 år äldre än jag är nu. Och få bra kontakt med dem. Vilka bönor, fatta vilka bönor de var en gång i tiden. Men jag kan aldrig komma rätt i tid.

Men att sitta på samma ställe som jag hade begravningskaffe för morsan på, och nu fira 70-party, kändes lite avigt, måste jag säga. Såg till och med prästen från begravningen komma förbi. Tänkte heja, men sket i det.
Folk var ju snälla, kom och snackade, beklagade och så, men det var inte grejen denna dag.

Jag har fräna, trevliga släktingar, det är klart. Jösses så mycket släkt jag har egentligen. Men vissa fattade inte att de var släkt med mig och såg mig som en skum jäkel med läderbrallor och skinnväst, he-he. Skit samma.

Jag stod och snackade med Krille, som en gång i tiden var storchef för häradets största och enda tidning. Jo, vi är släkt.
Vi gaggade om tidningarnas död, ungdomarnas nya medievanor och så vidare. Rätt fräsig diskussion. Han var på väg mot Mac, han skulle ha en iPhone han med, och jag garvade.

Jag berättade att (och han sa inte emot) att papperstidningarna är på väg ut, ingen ungdom läser sådana längre, och därför är det en katastrof att just papperstidningarna drar ner på gratismaterialet på webben. Alla förlorar. Tidningen förlorar och de unga får ingen info.

Så det var lite stort där, i allt, ijallafall. Uppe vid kyrkan brevid församlingsgården där vi var gifte sig några. Snygga människor, unga. Och vilka damer som var där bland alla hundra gäster. Vi glodde, inte bara jag, alla.

Sedan drog jag, jag sa hej och åkte. Nisse ville att jag skulle gasa (Lottas farsa, polare och släkt med mig och morsan):

”-Bränn på hårt, så det hörs in!”

Vilket jag gjorde, jag tog ett varv ner på cykelbanan och förbi Nisse utanför själva festlokalen, stannade och börnade allt jag kunde.
Nisse är över 80 och hur fräsig som helst. Ålder är bara en siffra.

Sedan åkte jag till morsans minneslund. Tog mitt varv. Tror det är tredje gången jag är där.
Alltså, prylen är, att som morsan och jag snackade, så var just själva prylen med en minneslund att man inte skulle behöva känna krav på att åka någonstans, men kunde, kan, minnas var man än är.
Hon är nedgrävd där, med aska, på hemlig plats, också en av prylarna med minneslund, man ska inte veta var. Men ändå. Jag känner att jag bör åka dit. Och när jag går runt där så känner jag att jag inte behöver vara där, att jag lika gärna, som jag gör, kan tända ett värmeljus här hemma.
Äh, ska utveckla detta senare, någon gång. Vill inte inveckla mig mer om detta nu, ni hajar…

Jag har inte sörjt klart. Min morsa, min polare, är i evigheten, och jag är vilse i pannkakan.

Åkte hemåt via Köping, Kolsva, Finnåker, Lindesberg och Örebro. En stor väg. Men kanon. Hojåkning som göttast. Blev en 18 mil allt som allt.

—–

Jag kom hem och åt, och drog ut på stan och birade och så blev det Lilla Ö, och så blev det Biskopen, och så blev det eftertut här. Bara jag och Baggo var vakna till slut. Äh, det där ser man på film två ovan.

Okej.

Har jag flyt, har jag en ny iPhone på måndag eller tisdag, annars får jag vänta några veckor. Nu spelade jag in ett par rullar på min Ejricksson, de får duga.

I övrigt:

Love!

Olla!

Rock!

/Baron

Annonser

6 Responses to Två filmer från kvällen

  1. rabbi Edelmann skriver:

    Själv var jag på 60-årskalas i Strömsberg och spelade rysk folkmusik. Åkte skraltig Toytabuss.

  2. Stoffe skriver:

    Snark-ande = Bluespolis här ovan!

    Men cykelturerna var för komplicerade för mig! Blir nog bättre med I-phone 🙂

    Behöver jag till-ägga att Rex, min kristna amerikabroder förstås är en hängiven Macanhängare o bara kör Mac hemma för sin kyrkas tidning och slidshower och videosar när de uppträder med sin kristna dockteater!

    På jobbet som ingenjör på John Deeretraktorhögkvarteret i Debuque, Iowa körs det förstås PC, ibland i kluster om 40 st för att lösa matematiska beräkningar!

    Fan, du måste ju burja släktforska nu, Baron Flowerstick! Jag kommer o kollar resultatet om ett år. Du kan hitta gratisprogram på nätet o lägga in allt om din släkt o sen kolla i kyrkböckerna på nätet bakåt o framåt om du vill!!!

  3. Bluespolisen skriver:

    Det är inte jag som snarkar! Baron måste ha gjort otillbörliga ljudtillägg…

  4. Lord skriver:

    God morgon,

    Har nu varit på semester på USA´s västkust sedan 23/7.
    Tänkte lustigt nog i morse att jag ännu inte träffat någon svensk under resan.
    Flög nu i kväll från San Francisco till Seattle, checkar in på Hotel 1000 och går ned i baren för att äta nå´t lätt.

    Vilka sitter i baren ?

    Halva Barcelonas trupp !!!

    Så den förste svensk jag träffar och pratar med på 10 dagar är ZLATAN IBRAHIMOVIC !!!!

    De bor dock inte här utan på ett Four Season Hotel berättade han. Mycket ödmjuk och trevlig måste jag säga, fick även hans autograf.

    Zlatan är reslig, Dani Alves och Messi är korta och kan inte väga många kilo…

  5. Stoffe skriver:

    Det är tamejfan inte sant Lordi!!! HAHAHA!!!! :):):)

    Ganska OOOOOOOtroligt!!!!!!

  6. Lord skriver:

    Stoffe //
    Ja, hur stor är sanolikheten ? 🙂
    Tyvärr var kameran kvar på rummet. Jag sa till Zlatan att jag kommer ha på mig svenska landslagströjan på onsdag när Seattle Sounders (med Ljungberg) spelar matchen på Barcelona. Han bara gravade och sa att det var bra att jag kom ihåg att ta med den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: